- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
173

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATER.

173

vid någon scen i världen en ingénue af den sorten. Och när
man såg i tidningarna, att fru Ellen Hartman, de näbbiga
salongsflickornas pikanta framställarinna, ville få rollen på sin lott,
styrktes man blott i sin öfvertygelse, att ingen fins, som lämpar sig
för att gifva oss den rätta bilden af de afsigkomnas dotter, af
vindskamraarbarnet med fattigdomens prägel öfver ett ansikte af
idel svärmisk, naiv barnakärlek.

Och så gick ridån upp öfver andra akten, och — där satt
hon ju, Hedvig lifs lefvande — Hedvig med de intelligenta, men
alls icke vackra dragen, med de barnsliga ögonen, som genom
fattigmans trånga fönster blicka ut i en värld af drömd skönhet.
Hvaije rörelse var den ouppfostrade, hjärtbegåfvade flickans.
Hvarje ord lät så trohjärtadt barnsligt. Det var lbsens Hedvig,
så lefvande, så okonstlad och sann, som troligen ingen annan
teater kan prestera.

Fröken Seelig hade icke vissa glansställen blott och bart,
där hon gaf illusion, utan man följde henne hela tiden med
troende ögon. Hon var lika bra i rollens lugna moment, som i
t. ex. förtviflansscenen efter faderns bortgång, då hon tror, att
han aldrig skall komma igen, och darrar af krampaktig gråt.

Helt visst finnes hos denna unga konstnärinna anlag, som
gifva vår teater de största framtidsförhoppningar — anlag, som
det är ett stort ansvar att vid så unga år erhålla visshet om,
och som det är en lycka för vårt land, att de åtminstone i
början kommit under en så skicklig ledares vård, som resultatet nu
tydligen visar, att hr Lindberg är. Må blott ingen af dem,
hvarken eleven eller läraren, tro uppgiften fyld med den första
framgången. Nu ställer fosterlandets konst på dem båda stränga
fordringar: tagen i ärligt arbete vara på det eder anförtrodda pundet.
* *

*



De öfriga rollerna i »Vildänden» äro mer eller mindre
biroller, och utrymmet tillåter oss ej att närmare orda om dem. —
Gina och fru Sorby framstäldes utan färg af fru Lindström och
fru A. Kinmansson. Gamle Ekdal af hr Norrby med allt för
litet af den gamle friluftsmannen, björndödaren. Den försupne
Molvik med stötande naturalism af hr Fahlbeck. Däremot skänkte
oss hr Fredrikson och hr Thegerström verkliga mästerverk af
scenisk modern konst uti sina roller såsom Relling och
grosshandlar Werle.

Hr Fredrikson gjorde bränvinsläkaren vida mindre
motbjudande för åskådaren, än den är för läsaren. Cynikern trädde
härvid tillbaka för den öfverlägsne människokännaren, utan at
figurens karaktäristiska färg därmed på något sätt gick förlorad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free