Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86 MORITUR! SA LUTAMUS.
Och stiger djärf med ärelysten blick
Och trygg på stegen lutad emot skyn.
Den gamle Priamus vid Scæa-porten
På Tröjas mur i purpur satt bland dem,
Som år och svaghet höllo ifrån striden
Och med ett gräshoppsgny förnummo,
Hur Tröjas och hur Greklands kämpaskaror
Med svärd och sköld pä blodadt slagfält möttes.
Från årens snöbetäckta höjder skåda
Vi Eder så på fältet, där I nalkens,
Och fråga mellan oss: »Hvem är väl han,
Som högre än de andra syns? Hvar gå
Atreides, Menelaus, hvar Odysseus,
Idomeneus och den store Ajax?»
Ej pråle den, som tar sin rustning på,
Likt den, som tar den af vid slutad strid.
Er själfva profven! Framför allt sen till
För hvad naturen rustat Eder bäst!
Ej hvarje blomma växer ut till frukt;
Minerva uppfann flöjten och likväl
Hon slängde bort den, när hon såg i källan
Hur hennes spel förvred de sköna dragen.
Den stackars Marsyas fann den, och hans öde
Kan väl förmå den djärfvaste att tveka.
På Eder dörr den gamla regel skrifven:
»Var djärf! Var djärf!» och öfver alt — »Var djärf,
Blott ej för djärf!» Långt häldre dock för djärf
Än modlöst svag, för mycket än för litet,
Ty bättre är som Hektor dö på fältet
Än lik en parfymerad Paris fly.
Och nu, I klasskamrater, o I få
— Ej hälften ens af dem, som funnos förr —,
Vid hvilkas namn, de välbekanta, döden
Ej satt sin ödesdigra stjärna än,
Jag hälsar Eder! — Tidens urverk slår
Det halfva seklets slag så allvarsfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
