Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86
MORITUR! SA LUTAMUS.
Du, som på jorden, förrTn du kallats dädan,
Mig lärt hur dödlige odödliggöras;
Hur tacksam jag dig är för trogen vård,
Det skall mitt tal mitt hela lif förkunna.»
I dag vi göra skaldens ord till våra
Och egna dem i vemodsfull förstämning
Ej denne lefvande allen’, men ock
De andra lefvande, som kallas döda,
De, hvilkas faderliga bild vi se
Ej uti mörker, men i solljus höljd,
Och hvilkas enkla lif, harmoniskt Jielt,
Ett uttryck var utaf naturens lag.
De sade aldrig tveksamt till sin herre:
»Se här det pund, som jag i jorden gömt»;
De sträfvade hvar i sin stad och njöto
Den fröjd, som mödan blott förläna kan.
Frid vare dem, oändlig frid och ro,
Och njute de fullbordan utaf löftet:
»I varit trogna i en ringa ting,
I skolen råda öfver tio städer».
Och I, som fyllen vara forna platser
Och följen i de faror, dem vi plöjt,
I unge, hvilkas hjärtan klappa varmt,
Med grånad hjessa, redo snart att dö
Vi hälsa Er. Hell Er! Ta’n våra händer
Och krönen Er med välkomst som med blommor!
Hur skön du är, o ungdomsvår, hur ljus
Med alt ditt hopp och dina illusioner!
En löftets bok, en saga utan slut,
Hvar mö hjältinna och hvar man en vän!
Aladdins lampa, Fortunati börs,
Som innesluter hela världens skatt!
Hvarenda möjlighet fins i din hand,
Ej faror skrämma dig, ej ovän trotsar.
I den sublima styrkan af din tro
• Till bärget säger du: »förflytta dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
