Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR ANMÄLNING AR.
241
kritik. Jag har ordnat innehållet i denna följd, derför att den
karakteriserar, hvilka delar af boken som synas mest ha
intresserat författaren. Jag skall nu ett ögonblick betrakta hr H..på
dessa de olika områdena af hans arbete.
Polemisk är han emot mångt och mycket, i främsta rummet
mot vår tid och dess litteratur. Han anser att denna litteratur
— särskildt den dramatiska — är pessimistisk, målar endast
grått i grått, t. o. m. »svart i svart», och gifver otvetydigt till
känna, att han önskar en annan dramatik, som icke bråkar med
några problem, utan sätter sig och skrifver glada lustspel, åt
hvilka man kan få sig ett godt skratt. För egen del tror jag
att hr H. gör den nya litteraturen orätt, och att han —
måhända af bristande kännedom — anser den mera pessimistisk
än den är. Några uttryck gifva vid handen, att hr H.
underlägger ordet pessimism en temligen vidsträckt betydelse, till den
grad att han snart sagdt synes anse hvarje nutidspjes pessimistisk,
som ej slutar med förlofning eller giftermål eller på annat
sätt lyckligt.
Men det är icke endast mot den nutida pessimismen hr H.
polemiserar. Han polemiserar också ganska lifligt, ehuru i
förtäckta ordalag, mot den nuvarande régimen vid dramatiska teatern
och mot den del af pressen, som då och då tillät sig göra
anmärkningar mot den förra régimen. Han polemiserar vidare —
enligt sin gamla kåsörvana — mot Nya teatern, som han tyckes
anse i viss mån oberättigad att existera. Han polemiserar också
mot hr Emil Hillberg, hvilken tages i allvarlig upptuktelse för
att hans verksamhet som teaterdirektör i Göteborg slutade med
ekonomiskt obestånd. Jag skall lemna derhän, om denna
upptuktelse under några förhållanden kunde varit af nöden i ett
arbete som dëtta, men alldeles visst är det, att hr Hedberg
borde vara den siste att gripa till ferlan, detta af skäl som han
sjelf känner bättre än någon annan.
Om vi nu från polemiken öfvergå till panegyriken, så skola
vi finna förf. äfven på detta område utveckla en storartad, om
ock icke så omfattande verksamhet. Den omfattar egentligen
— i allt fall i främsta rummet — hr Fredriksson. Den essay, som
afhandlar honom, skulle jag vilja kalla apologetisk panegyrik,
ty det är icke nog med att föremålets förtjenster i höga toner
lofsjungas, förf. nedlägger nästan lika mycket arbete på att tvätta
bort de fläckar, hvarmed kritikens »kotterimanipulationer» velat sudla
detta föremål. För min del ställer jag herr Fredrikssons konst
mycket högt, men icke ser jag att man har rätt att ställa honom »afgjordt
främst» i fråga om komedien, lustspelet och det borgerliga
nutidsdramat. Tvärtom vill jag mena, att förf. i sin ifver att
berömma herr Fredriksson här gjort blodig orätt åtminstone
åt Almlöf, Thegerström och Hillberg. Att säga, att hos hr
Fredriksson aldrig någonting synes inlärdt, utan att allt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
