Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
LITERATüRANMÄLNINGAR.
fullt osökt och naturligt, tror jag också vara en öfverdrift, om
än mera förlåtlig än den förra. Men nu kommer det roligaste.
Förf. nödgas erkänna, att hr Fredrikssons Stensgård icke var fullt
korrekt, och detta ursäktar han med följande dråpliga sats, som
jag tillåter mig kursivera: *Ty Fredriksson är en allt för
intelligent och skarpsinnig natur,för att medframgång kunna spela
naiv eller enfaldig på scenem. Härmed är domen fäld öfver
åtskilliga skådespelares intelligens, exempelvis öfver Phister och
Johannes Brun, hvilka med framgång spelat naive i Jeppe
på Berget eller Michel Perrin, öfver Coquelin, som gjort det
som Gringoire, öfver Reimers och Hillberg, hvilka gjort det som
Stockman. Ingen af dessa kan täfla med hr Fredriksson i
intelligens, det har Hedberg med dessa ord sagt.
Ännu många märkliga saker, som yttras om hr F. som
skådespelare och regissör, kunde lemnas, men det redan anförda
gifver, hoppas jag, en temligen klar föreställning om uppsatsens
ur många synpunkter högst ovanliga beskaffenhet. Man torde kunna
göra hr Fredriksson full rättvisa, och likvisst ej undgå att finna hr
H:s osmakliga apologi lika egnad att vilseleda deras opinion»
hvilka sjelfva ej kunna bilda sig något omdöme i saken, som
den är lämpad att såra och förarga den utmärkte konstnären.
Hvad bokens anekdoter och »biographicals» angår, skall jag
hoppa öfver dem; endast anmärkande att anekdoterna möjligen
äro något dubiösa, »biographicals» säkerligen något ofullständiga.
Återstår alltså teaterkritiken eller rättare
konstnärskarakteristiken. Funne man der något af den fina, skarpa
iakttagelse-förmåga, som utmärker t. qjc. den Brandes, med hvilken hr H.
jemförts, då vore man frestad att ursäkta mångt och mycket, som
brustit på andra områden. Men dessvärre är det icke så.
Karakteristiken är ganska litet karakteristisk, visar alldeles icke prof
på den förmåga den bör äga, som vill för kommande tider
hugfästa hvad svensk scenisk konst intill nu varit.
De bortgångna konstnärerna förbigår jag alldeles — hur hr
H. med dem lyckats, derom må andra döma; men om hans
behandling af de nu lefvande må några ord yttras. Det finnes
i boken på sidan 135 en beskrifning på Edw. Swartz’ Hamlet.
Denna beskrifning är hållen i så allmänna, så litet utmärkande
drag, att den ungefär lika väl skulle duga om Aug. Lindbergs.
Och dock äro som bekant dessa tvänne konstnärers Hamletstyper
grundskilda. Den brist som detta exempel angifver är temligen
genomgående i arbetet. Af karakteristiken öfver Olga
Björkegren kan ingen menniska få en aning om, hvad som månde
vara hennes storhet Än mindre af den knapphändiga artikel
som egnas hr Hillberg. Bäst torde förf. i detta afsende ha
lyckats med fruarna Ulff och Bosin, för hvilkas konstnärsskap
han uppdrager ganska väl motiverade gränser.
Högst egendomligt är hr H:s sätt att utvälja roller, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
