Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
LITERATURANMÄLNINGAR.
berodde af konst eller natur». Kanske det är likgiltigt för hr H.„
men bestämdt inte för vår dramatik. Fru Hartmans sätt att chargera
komiska roller erkännes i ytterst lena ordalag, och förf. synes
medgifva att denna tendens ej bör få öfvergå till en vana, ty då
blir den farlig. Men, säger han, »nu misspryder den henne inte,
ty lika väl som allting klär en skönhet, så klär också allting en
liten skalk, och när hon nu förenar båda dessa egenskaper, så
är det klart att den klär henne mer än andra*.
Är det i ett arbete, som är afsedt äfven för framtiden, som
hr H. skall komma fram med komplimanger så fadda, att deras
publicerande är snart sagdt en förolämpning mot den det gäller?
Det tyckes som borde aktningen för den konst han talar om och
den allmänhet han talar till kunna förmå honom att spara dylikt
för den enskilda vänkretsen.
Till sist önskar hr H. fru Hartman att alltid vara för sin
skådeplats hvad »gumman Haitzinger» i Wien varit för sin, en
önskan som är något komisk för den som vet att denna
berömda tyska skådespelerska var tragédienne, ända till ganska
framskriden ålder.
Jag har nu antydt arten af hr H:s karakteristiker. Hvad
hans framställningssätt angår, utmärker det sig för en del stilistiska
oegentligheter och en märklig oförmåga att på ena sidan komma
ihåg hvad som sagts på någon af de föregående. Ett exempel på
det senare. Sid. 228 tyckes naturen ha ämnat Ellen Hartman
till »en stor skådespelerska*; sid. 238 är Olga Björkegren »den enda
bland alla de unga som lofvar att blifva något stort». Och ett exempel
på det förra från sid. 9. Förf. upplyser oss, att han personligen
känt och umgåtts med de flesta konstnärer han skildrar, och
fortsätter: »Skall detta blifva till gagn eller till hinder för ett
fullt objektivt bedömande af deras betydelse som bärare af vårt
lands dramatiska konst? Jag tror det icke; men det tillkommer
andra, icke mig, att döma i en sak, der jag sjelf är part.»
Sådana stilistiska egendomligheter bruka i skolynglingarnes
temaböcker utmärkas med en bock, eller åtminstone med ett
frågetecken. Jag skall anföra en till, det skall bli den sista.
Kapitlet om Gurli Ulff inledes sålunda: »54 vidt*) det icke kan
förnekas, att skönhet är för den qvinliga dramatiska artisten en
egenskap, som i hög grad för henne jemnar den svåra vägen till
konstens helgedomar, måste man *) också erkänna, att få af våra
svenska sceniska konstnärer hafva fått sig denna gåfva i så rikt
mått tillegnad som Gurli Åberg». Hvar och en finner, att här
saknas allt sammanhang mellan premiss och konklusion. Jag
skall tillåta mig samma konstruktion, och säga: Så vidt det icke
kan förnekas, att objektivitet, fin uppfattning och vårdadt språk
äro egenskaper, som i hög grad pryda en författare; måste man
*) Kurs. af anmälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
