Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293 nyaste bidrag till vårt fäderneslands historia.
historia, såsom skett t. ex. af Hildebrand och Montelius i den
förres »Svenska folket under hednatiden» och den senares
»Sveriges Historia» (del. I af Linnströms väl kända upplaga) m. fl.,
filn hvilka arbeten denna åsigt torde utgått såsom en nyhet
bland den historieläsande allmänheten, om den också ej, så vidt
vi veta, ännu ingått i våra historiska läroböcker.
Namnet Geàtas är enligt förf:s mening endast en form af
de mer eller mindre olika namnen på Jutarne, inbyggarne på
Jylland; det är den första af de refvor, han ger vår forntids
historia. För bevisningen af detta påstående har förf. icke blott,
hvilket ju kunde sägas ligga nära till hands, begagnat sig af
en först helt nyligen uttalad åsigt om namnets härledning
mot-satt den gamla, utan det är hufvudsakligen från inre kriterier,
från diktens egna blott alltför litet beaktade enskildheter och
biomständigheter till sjelfva berättelsen, som förf. funnit stöd,
och ’såsom oss synes’ fullt giltiga bevis för sin åsigt. Förf. visar >
att det i qvädet beskrifna landet, dess läge, naturförhållanden
o. d. icke passa in på några af de förut gjorda antagandena,
att Geaternas land vore Götaland eller Gotland m. fl., men att
alla dylika uppgifter synnerligen väl samverka till påståendet, Cör
att ej säga vissheten, att Jutland är det i sagan omtalta landet,
öfver hvilket Beovulf i femtio år regerar med ära och
berömmelse, och från hvilket han äfven ingriper i Sveriges historia.
Men beröfvas vi genom denna skritt en mägtig
konungagestalt, så få vi dock tacka samma saga för det säkra
förvärfvan-det af ett par andra, hvilka kritiken eljes utmönstrat, så väl som
för bekräftelsen på ett par dermed sammanhängande drag ur
desses lif. Hvad vår hederlige Jakob Ekelund i verlden
berättade oss (efter Ynglingasagan) om Ottar Wendelkråka, som
stupade i Danmark och i hvars ställe Svenskarne af de gode
Danskarne fingo sig tillskickad en träkråka, med helsning att konung
Ottar nu ej vore mera värd; eller om Adils, som efter många
bragder fick sin bane, då under en ridt kring Upsala gudahus
hans häst störtade och konungen krossade hufvudet mot en
sten — detta eller åtminstone hufvudsaken, dessa hjeltars
exi-stens, tyckes åter få fast grundval, ja till och med en
kronologisk sådan. Hafva vi, som sagdt, mist Beovulf, så få vi bland
Sveriges konungar räkna Angantyr, hans son Ottar, efter hvars
död brödren Onela (Ale), till förfång för Ottars söner Eanmund
och Adils, bemägtigar sig tronen, tills den senare, understödd
af jutarnes konung (Beovulf), lyckas återförvärfva sitt rike.
Med stöd af gamla frankiska krönikeskrifvare, Gregorius af
Tours m. fl., kan man sätta tiden för de nyss nämda
konungarnes tillvaro till böljan af 500-talet, således betydligt längre
tillbaka än den tid, som eljes uppgifves för de första säkra
historiska tilldragelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
