- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
320

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 förbi!

Gå ej till Silvia! Ni kan, ni får det ej!
Ni tänker er ej för, ni sjunger, sjunger bara —
Jag tycker dock, att man bör bättre känna till
Det ställe, den person, hvars bröd man dela vill.
Nu är jag sträng, och det har jag ej rätt att vara,
Men jag är upprörd nu, och så — jag älskar er...
Liksom ett barn, som man vill rädda från en fara.
Nej, fortfar ni, min vän, att vandra ännu mer!
Må ständigt öfver fält och kullar, ängar, gärden
Er luta surra gladt liksom en svärm af bin,
Och visar himlen er en alltför mulen min,
Tag då på slottet in, hos bonden, värdshusvärden,
Och börja se’n igen den gamla kända färden.
Till sist om ni en dag, då allting andas vår,
Förbi en murgrönsklädd och landtlig boning går
Och ser på tröskeln där en ungmö vid sin slända,
Ett barn med tankfull blick, så blyg och oskuldsskär,
Gif akt! Då är det tid att vandringsåren ända.
Njut här en landtmans lif, dess fröjder och besvär,
Och ni skall se, min vän, att detta lyckan är.

Zanetto.

Jag lyda skall ert råd. Men ändå, denna qvinna,
Är hon då verkligen så usel, som ni sagt?
Att hennes boning skys och stämplas med förakt,
Kan jag, af hvad jag hört, för min del icke finna.
Jag skulle ej —

(Silvia gör en åtbörd, till tecken att hans ord smärta henneJ

Förlåt! Jag rifver upp ett sår.
Ni talade om sorg — nu allting jag förstår —
En sorg, som ännu ej ni kunnat öfvervinna.
En bror, en älskare har hon beröfvat er.
Har jag ej rätt? Förlåt, jag borde insett genast,
Att ert bekymmer nyss ej gälde mig allenast.
Deltagande rii är, men svartsjuk ännu mer.

Silvia (dystert).

Nej, edra gissningar den gången er bedraga.
Jag ingen.. . vän har mist, jag har ej någon bror,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free