Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi!
321
Och ni är mer för mig, än ni kanhända tror.
Jag känner Silvia och måste djupt beklaga
Den arma, ty jag vet, att hon ibland är god,
Åtminstone i stånd att visa ädelmod
Mot oskulden, som själf ej mäktar sig försvara.
Men skall i längden hon väl kunna stå emot
Sin grymma böjelse att trampa med sin fot
På denna hvita snö? Derför kan jag ej svara,
Ty innerst hatar hon allt oskuldsfullt och rent.
Gä alltså nu — och tro, att jag har redligt ment,
Då jag har velat se er frälst från denna fara.
Farväl — dröj nu ej här.
(Med återhållen smärta.)
Ack, ni kan ej förstå,
Hur tungt och svårt det käns och hvad det kostar på
Att edra steg, mitt barn, från denna kosa vända.
Ni anar intet, ni — och jag vill ha det så.
Men — litet tacksamhet förtjänar jag kanhända.
(For sig.)
Nu är det gjordt.
Zanetto.
Välan, jag går ej, det är sagdt,
Jag gärna böjer mig inför er viljas makt.
Framåt igen! Men nu skall jag kanske ej finna
Mitt glada vandringslif så gladt, som förr det var,
Ty här jag skatta lärt hvad jämnt jag saknat har:
Ett stillsamt lif, ett hem, som aldrig jag kan vinna.
Men ändå medför jag, hu då jag afsked tar,
En dunkel, obestämd förnimmelse af lycka —
Den kommer ifrån er, det får ni ej förtycka —:
Ert afslag var så mildt; det saknad låg deri.
Vill ni ej skänka mig ett enda litet minne
Deraf att fast jag ej er sångare fick bli,
Ni likväl sade nej med tungt och sorgset sinne?
Silvia (lifligt, räcker honom en af sina
ringar).
Se här — tag denna ring —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
