Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389 min vän meurtrier.
på en guitarre, hvars fårg påminte om fettbuljong. Allt motiv,
som skulle passat för en Chardin eller en van Ostade.
Med ens tvärstannade jag.
Jag varseblef nemligen helt oväntadt en huslig tafla, som
lifligt fängslade mina granskande blickar genom det uttryck af
borgerlig och förtjusande godmodighet, som hvilade öfver
densamma.
I en liten urmodig salon satt en gammal svartklädd gumma
i enkemössa, beqvämt lutande sig i en grön holländsk
sammetslänstol, medan hon höll händerna makligt hopknäppta öfver
sina knän. Hon såg så lycklig och lugn ut. Allt som omgaf
henne var af gammal och anspråkslös beskaffenhet och hade
synbarligen bibehållits mindre af sparsamhetsskäl än af pietet
för det förflutna, allt ifrån första månaden af hennes äktenskap
med den rosenkindade herrn i Wertherkostym och blommig
väst*), hvars ovala pastelporträtt prydde väggen. De två tända
armstakarne på kaminen tilläto åskådaren att urskilja alla
detaljerna af det gamla möblemanget, allt ifrån pendulen, som öfverst
smyckades af en konstgjord persika af målad marmor, ända till
det upprättstående gammalmodiga pianot, på hvilket hon utan
tvifvel såsom ung hustru, klädd i snäfva ärmar, med håret på
grekiskt sätt uppknutet, fordom spelat Romagnesis arior.
Helt säkert vakade omsorgsfullt det stackars enda barnet,
en högtälskad dotter, som af barnslig tillgifvenhet förblifvit ogift,
öfver enkans återstående dagar. Jag var säker på, att det var
hon som med sådan ömhet hade placerat sin moder der, som
hade lagt kudden under hennes fötter och flyttat till henne det
lilla inlagda bordet, på hvilket en bricka med två koppar voro
stälda. Jag väntade redan att få se den vänliga stilla flickan
inträda med aftonkaffet. Hon var helt säkert svartklädd som’
gumman och mycket lik henne.
Upptagen som jag var med åskådandet af denna
sympate-tiska tafla och njutande af att fantisera ihop denna idyll, stod
jag derföre orörlig på några stegs afstånd från det öppna
fönstret, säker om att icke blifva observerad på den redan mörka
gatan, då jag såg en dörr öppnas i bakgrunden af den
urmodiga salonen och — hvad han var fjerran från mina tankar då!
— min kamrat Meurtrier, den fruktansvärde hjelten i
kapprodds-taflingarne och marknadsbrottningarne, i egen person helt
plötsligt visa sig.
Ett hastigt tvifvel genomfor min själ. Jag kände, att jag
stod på vippen att afslöja något doldt mysterium.
Ja, det var verkligen han! Hans fruktansvärda håriga hand
*) Till Wertherkostymen, hvarpå författaren troligtvis syftar ("en habit
à ta Goethe"), hörde egentligen enfcrgad gul väst. öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
