Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min vän meurtr1er.
höll en liten kaffekanna af silfver och till sällskap hade han en
pudel, som sprang i vägen för honom, en pudel af den tappra
och klassiska race, som åtföljer blinda kiarinettblåsare och
uppträder i »Den fattiges begrafning» af Vigneron, en pudel klippt
som ett lejon med hårmanchetter på alla fyra tassarne och
ofantliga hvita moustacher som en general i något lustspel på Théåtrc
du Gymnase.
»Mamma»; sade jätten med en obeskrifligt mild stämma,
»här är kaffe. Jag tror, att du skall tycka om det i afton.
Vattnet kokade bra och jag hälde det på droppa för droppa.*
»Tack!» svarade gumman, i det hon rullade sin länstol
fram till bordet med sin ålders begärlighet efter drycken, >tack,
min lille Achilles! Din salig far brukade säga, att jag icke hade
min like i konsten att klara kaffe. Han var så god och
öfverseende, den förträfflige mannen!–-Men jag börjar tro,
att du sköter den saken bättre än jag.»
Under det att Meurtrier slog upp den varma vätskan med
en giftasvuxen flickas fina behag, lade pudeln, som utan tvifvel
fått kom på sockerskrinet, sina båda framtassar på sin
herskar-innas knän.
»Ned med dig, Médor!» utropade hon med godmodig
förtrytelse. »Har man någonsin sett ett så oartigt djur? Vänta,
gunstig herrn, du vet mycket väl, att din husbonde aldrig
glömmer att gifva hvad som fins på bottnen af koppen.–Håll
dig stilla ett ögonblick, om det är möjligt.–A propos*,
%fortsatte hon och vände sig till sonen, »har du låtit det stackars
djuret komma ut i dag?»
»Ja visst, mamma!» svarade han med nästan barnslig
stämma. »Jag har nyss varit i mjölkförsäljningen för att hemta
mjölk till i morgon. Jag satte halsbandet på Médor och förde
honom i band med mig.»
»Nå! har han fått uträtta sina små affärer?»
»Var lugn, honom fattas ingenting.»
Lugnad rörande den vigtiga frågan om hundens
välbefinnande, njöt den goda frun med välbehag sitt kaffe, sittande
mellan sin son och sin hund, som båda betraktade henne med
obeskriflig ömhet.
Det var i sanning öfverflödigt att se och höra mer; jag
hade redan kunnat gissa, hvilket fredligt, tillbakadraget och
fogligt familjelif min kamrat Meurtrier dolde under sina
hop-diktade röfvarehistorier. Men detta skådespel, hvaraf slumpen
gjorde mig till* vittne, var på en gång så komiskt och rörande,
att jag icke kunde motstå att ytterligare några minuter njuta
deraf, och detta ogrannlaga dröjsmål var tillräckligt för att lara
mig känna hela verkliga, förhållandet.
Ja, denna typ för en gemen rustibus, som tycktes hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
