Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4M
romaner och noveller. 128
utveckling skulle gjorts mindre tvära, än de nu förefalla oss. Vi
stötes däraf först vid förf:s skildring af det sätt, hvarpå presten —
farbrodern lyckas locka Selma till att gifva patron Kristerson
sitt ja. Denna barnsliga, men käcka och dristiga flicka skulle ej
efter en kvarts samtal ha kunnat vinnas för slika planer. Såsom
det här är skildradt, gör giftermålsanbudet för litet intryck pà
henne, tycka vi, och hennes motståndslust och motståndskraft
skulle enligt vårt förmenande kräft längre tid, innan de
öfvervunnos. Hon hade först behöft vänja sig vid tanken på
äktenskap, och så sedan genom slag på slag sa småningom tvungits
att anse förbindelsen med sin friare såsom en nästan helt
naturlig sak. På samma sätt synes oss sedan Öfvergången i hennes
karaktärsutveckling väl tvär, när hon redan vid afskedet å
annandagsbröllopet från farbrodern visar sig fullfärdig i den elakaste
förställningskonst. Det förefaller där, som om man vände blad
i en bok, ej steg för steg följde en människas själsutveckling.
Äfvenså hade vi velat få se mera af den utveckling fram emot
skilsmessan, hvarom Selma talar i slutkapitlet; vi hade redan
förut velat se skilsmessotankarne dyka fram, ehuru af
omständigheterna gång efter annan åter trängda tillbaka.
Dessa betänkligheter på några få ställen göra oss dock ej
blinda för bokens stora förtjänster. Hvilken enkelhet, hvilken
osökt naturlighet utmärker ej hela berättelsesättet! Det är något
klassiskt i denna frihet från effektsökeri och detta försmående af alla
onödiga stilprydnader. Skada blott att stilen här och där enligt vår
åsikt skämmes af de skånska provincialismer, som förf. stundom
använder både i ordval och böjningsformer. Det kan kosta på
att afstå från slika egendomligheter, som helt visst för förf:s
skånska öra te sig såsom något naturligt och individuelt; men
för flertalet af svenska läsare äro dessa ovanliga uttryck blott
stötande, utan att egentligen på något sätt bidraga till
indivi-dualiseringen. Man får ej förbise, att språket är ett
kommunikationsmedel, ett tecken så att säga, hvarmed man hos sin åhörare
eller läsare vill väcka vissa föreställningar. Det är därvid icke
nog med, att det för den talande eller skrifvande själf låter
naturligt och riktigt, utan hufvudvikten ligger på, att man ock blir
af sin publik förstådd, och det äfven in i tankens finare nyanser.
Och det är det, som Ernst Ahlgren här och där ej blir riktigt
af oss uppsvenskar. Vi förstå nog hvad förf. menar, men vi få
dock ej det konkreta intryck, som åsyftas. Så t. ex. låter
sin-gularen »peng» i st. för pengar i våra öron såsom ett skarpt
betonadt skämtuttryck, under det att den troligen tonlöst halkas
öfver för skånska öron. Uttrycket »svett» (i st. för svettig) låter
simpelt; likaså »arbetstaska» (för arbets väska) o. s. v. — allt
utan att förläna någon individuell färg, som kunnat vara
önskvärd. — Vi vilja icke strida om språkriktighet eller åberopa oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
