Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
OM FRANSK SKÅDESPELARKONST. 444
faller ytligt, grannt, affekteradt, för så vidt detta är ett
uttryck af nationallynne.
I regeln erhåller den blifvande franske skådespelaren
sin uppfostran i konservatoriet.
Där får han först och främst lära sig tala — för
skådespelaren i själfva verket ea mycket viktigare sak än mången
tror. Dialektala eller organiska fel i hans uttal bortarbetas.
Parisarens fina öra skulle aldrig kunna fördraga att på
scenen höra Auvergne- eller Marseille-brytning. När
Mademoiselle Feyghine — en ryska — debuterade på Théåtre
Frangais, och man tyckte sig höra genljud från fjärran
landsbygder, brast publiken ut i skratt, ehuru hon var underskön,
en förtjänst hvilken dock, som bekant, i fransmannens öga
öfverskyler många brister. I stället får konservatorie-elfeven
lära sig. teaterspråket, som är. vackert och välljudande, men
ingalunda det språk som. talas man och man emellan, ej
ens inom de me6t bildade klasserna. Man skulle kunna
uppsätta listor på ord, som uttalas på särskildt
Théåtre-Frangais-sätt. Så säges gärna där onfont för enfant. Théåtre
Frangais är därför på intet sätt platsen att studera franska på.
Vidare lär sig skådespelaren att läsa. vers, hvilket ej
är en lätt sak i franska språket Att få in rytm i en
orytmisk vers och dock framsäga den parlando är en konst, som
kräfver mycket arbete. Resultatet blir något, som ej
motsvarar svenska begrepp om metrisk vers, utan låter som prosa
med rytmiskt välljud. Man bör ha hört Delaunay som Le
Misanthrope läsa upp den gamla kupletten
"Si le Roi m’avoit dotiné
Paris, sa grand’ViUe*
för att kunna rätt förstå, hvilket oändligt behag en fransk
skådespelare kan inlägga i själfva framsägandet af poesi.
Vid konservatoriet nöjer man sig dock. ej med att lara
eleverna tala och att tala vers. De måste äfven lära sig
spela. Härvid tillgår naturligtvis så, att de få instudera
roller. Alfa och omega pä deras repertoir är då det
pseudo-klassiska skådespelet: i tragedien Corneille och Racine, i
komedien Moliére och hans efterföljare.
Vid denna undervisning följes ständigt traditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
