Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FRANSK SKÅDESPELARKONST.
449
osmakliga, därför kah Coquelin våga intaga den mest
burleska kroppsställning, när han som Mascarille visar damerna
sina vackra pantalonger, emedan de lätt och lustigt hoppa
öfver alla tvetydigheter.
För detta glänsande resultat på farsens område är
naturligtvis fransmannens sinne för det karaktäristiskt löjliga —
märk väl, jag säger ej humorn — ett oeftergifligt vilkor.
Hvilken bildad fransman som hälst kan föreläsa ett lustspel
så, att roligheterna komma till sin rätt. Från det sunda
franska skrattet särskiljer jag då alldeles boulevardierernas.
gaminartade, halffaniga flin åt absurditeten.
Åtminstone så länge Geoffroy, Brasseur och L’héritier
ännu funnos kvar, var Palais-Royal-teatern stamorten för det
franska skämtet. Man får leta efter något roligare än de
tre gubbarne i Labiches La cagnotte eller Geoffroy som
handelsresanden i Le mari à Babette, som far ikring i
småstäderna och säljer statyer af deras stora söner, hvilket går
lätt för sig, ty de intaga ett slags tänkare-ställning, hvarvid
ansiktet helt och hållet gömmes bakom den ena handen.
De franska skådespelarne nöja sig ej med att skapa en
lustigkurre i allmänhet, som på ett enahanda tokroligt sätt
säger sina saker, utan han utarbetar figuren med en mängd
smådrag, som alla bidraga till att ställa honom än mer
lefvande inför åskådaren. När spelpartiet i La cagnotte pågår,,
börjar lampan osa — jag tror ej, att författaren anger det.
Då tar en af herrarne af lampkupan, men som den är het,
lämnar han den hastigt åt sin granne, och så går det laget
rundt. Därpå på samma sätt med glaset När så lampan
blifvit putsad, påsättes allt igen, och spelet återupptages ånyo.
Det hela är en bagatell, men en bagatell som gör, att man
ryckes med i situationen och tycker sig närvara vid
bjudningen.
Nu återstår att tala om den franska skådespelarkonstens
stoltaste triumf, uppförandet af det moderna sededramat.
Då finna vi i Paris tre teatrar, La Comédie Frangaise>
Gymnase dramatique och Vaudeville, dit hvaije lands
skådespelare och teatervänner borde vallfärda för att lära sig
inse, hvad som är verklig skådespelarÆø/w/.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
