Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
GREKISKA OCH LATINSKA FÖRFATTARE.
grannhet, som ej blott återger dess innehåll och anda, utan äfven
noga afspeglar alla de tankebilder, i hvilka detta innehåll är väfdt.
En sådan bild ligger ofta i ett par ord, ja i ett enda ord.
Konsten blir då att i öfversättningen få något motsvarande af
slående likhet. Vidare skall öfversättningen väcka samma
stämning som originalet och väcka den omedelbart, lifligt och lätt,
utan att den läsande behöfver arbeta sig fram till tanken genom
en mer eller mindre konstlad form. Och då hvarje vitter
konstskapelse är född af ingifvelse, måste äfven hvarje öfversättning
af ett sådant arbete vara inspirerad, annars blifver den falsk
eller slafvisk eller styltad. Men endast i ett språk, som eger
modersmålets fulla, lefvande naturlighet, kan inspirationen ge sig
luft hos öfversättaren och väcka gensvar hos hans läsare. Vi
finna således, att äfven fordran på trohet mot modersmålet måste
häfdas med yttersta stränghet, ty om det svenska uttrycket
skruf-vas blott en hårsmån ur det rätta spåret, uppstår något matt
och tvunget, som väcker afsmak. Detta är dock ett fel,
hvarifrån högst få af de svenska öfversättningarna från de klassiska
språken äro fria. I allmänhet kan man säga, att öfversättningarna
från lefvande språk oftare brista i trohet mot originalet — jag
menar här naturligtvis ej sådana som Strandbergs öfversättningar
från Byron, C. A. Hagbergs af Shakespeare, eller Rydbergs af
Faust — deremot försynda sig öfversättningarna från de döda
språken kanske mera mot modersmålet; och detta lyte vanställer
ofta öfversättningar, som för öfrigt vittna både om
samvets-grannhet och om kunskaper.
Svårt är det att väl lotsa sig fram mellan dessa två
klipp-ref. Den som fullkomligt undgår att törnå mot,
•Den Digter synes mig at kunne gaa
"Henad et udspændt Toug" —*)
Om således brister i ofvan nämnda hänseenden svårligen
kunna fullt undvikas, och derföre böra betraktas med öfverseende
i ett arbete der de äro sällsynta, verka de icke desto mindre
hvarje gång störande eller försvaga åtminstone intrycket; sålunda
kommer bokens författare ej till sin rätt.
Det nu sagda kan hvarken vara nytt eller obekant, ty det
framgår tydligen af sakens egen natur. Anm. hoppas derföre,
att dessa synpunkter, från hvilka han anser öfversättningar af
klassiska författare ej mindre än andra böra bedömas, allmänt
erkännas som berättigade.
Vi öfvergå till de särskilda öfversättningarna.
Lektor Hallströms öfversättning af Molnen har föregåtts af
Thomanders, hvilken öfversättning först utkom år 1826 och är
’) Horats’s Breve. Översatte af Carl Müller og Fr. Gjertsen. Christ.
1878 p. 135.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
