Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461 GREKISKA OCH LATINSKA FÖRFATTARE.
intagen i Thomanders samlade skrifter III. 233 ff. Men hr
Hallströms arbete är fullständigt oberoende af föregångaren. Den,
som skall kunna med någorlunda framgång återgifva Aristofanes,
måste sjelf vara qvick. Också syntes Thomander vara rätte
mannen. Hos honom fans i väsendet något beslägtadt med
Aristofanes, nämligen manligt sinne, nitälskan för de idéer han omfattat,
en lekande och djerf vältalighet. Men Thomanders
öfversättning, ehuru förtjenstfull, tillfredsställer ej öfverallt. Jemförde
med hvarandra, ega både Thomander och Hallström vissa
företräden: Thomander är stundom enklare, tydligare och lifligare;
Hallström visar flerestädes en noggrannare uppfattning och starkare
bemödanden att vara trogen äfven i det lilla, såsom man kan
vänta af den i nutidens stränga skola bildade filologen. Båda
skrifva de bra vers, men Hallström är mera fri från metriskt
sjelfsvåld. Båda ha de ådagalagt fyndighet. Båda ha de också några
gemensamma brister, som kunna sammanfattas deri, att de på
somliga ställen endast halft om halft återgifvit sitt original.
Saken är nog den, att det ej har sig så lätt att inpressa
Aristo-fanes i den moderna formen. Hans poesi — en ström af
infall — har kristalliserat sig i de grekiska orden; ej allt af detta
låter omsmälta sig till svenska. En annan svårighet, som
öfversättarens talang ej alltid kan öfvervinna, gör den vimlande
mängden af anspelningar och parodier. Till att sentera dessa,
äfven i originalet, kräfves en förtrolig bekantskap med den
grekiska litteraturen och de samtida grekiska förhållandena. Pesto
svårare är det att i en öfversättning få fram dessa anspelningar,
så att de skönjas. Lyckas ej detta, går udden bort och
platthet uppstår.
Ett gammalt epigram säger, att Chariterna tagit sin boning
i Aristofanes’ själ. Häri ligger nog en viss sanning, ty jemte det
att A. är en mästare att behandla språket och bygga verserne,
eger hans sångmö medfödt behag. Men å andra sidan är han
vådligt grofkornig. Denna egenskap — som ej är för
Aristofanes egendomlig, utan låg i den tidens gränslöst fria ton,
hvilken röjer sig i hela den äldre attiska komedien — späckar
hans texter med en massa saker som måste mildras eller tas
bort af öfversättaren. Men dermed plockas äfven bort mycket
qvickt och roligt. Sker ej denna jemkning för vår smak varsamt
och skickligt, blifver skalden på sådana ställen lik en fogel som
förlorat sin fjäderskrud. T. ex. Moln. v. 713 f.; 988; 1084.
Herr Hallström har arbetat med öppen blick för alla dessa
svårigheter; han har rätt ofta lyckats öfvervinna dem mer eller
mindre fullständigt. På andra ställen har det ej lyckats så bra.
Utrymmet tillåter oss ej att anföra mer än få exempel.
V. 868 Hallström: »Sokr. Ja, han är barn och ännu ej
förfaren med vår hängmaschin. Feid. Du kan i stället hänga sjelf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
