Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
samhet. Skada blott att hr Brolén så ofta nöjt sig med att
öfversatta det ungefärliga innehållet, lemnande åsido den form,
hvari Seneca klädt sina tankar. Detta är så mycket mera att
beklaga, som Seneca har en utpreglad stil, i hvilken både hans
tidsålder och framförallt han sjelf afspeglas. Äfven sjelfva felen,
det sökta, sönderhackade och tillspetsade hade bort i
öfversättningen återgifvas lika bjert som i originalet. Och der
grundtextens lifliga ton gått förlorad, gör öfversättningen intrycket af en
kria. Det poetiskt målande blir då urblekt, det patetiskt
högstämda bortblåst. T. ex. om Försynen I. 3 p. 16 Brolén:
^ljungeldarna, de eldsprutande bergen, jordbäfningarna», borde i stället
ha hetat efter Senecas ord: »ljungande blixtars skott, eldmassor
som välla fram då bergens hjessor remna, darrningar i vacklande
mark». — I. 4. Brolén: »regelbundet växa vågorna, och på
bestämd dag och timme blifva de större och mindre allt efter
månens inverkan, hvars inflytande leder hafvets vågsvall». I
ordagrannare öfversättning får detta ställe följande lydelse:
»regelbundet växa vågorna, på bestämd dag och timme rycka de fram
större och mindre, allt efter som de framlockas af himlaljuset
från månen, efter hvilkens regerande vilja verldshafvet böljar».
Vågorna rycka fram mot stranden, som en trupps led, efter sin
fältherres order. Denne fältherre är månen,, som af Seneca,
likasom af andra stoiker, fattas såsom en lefvande gud, utgången af
den eteriska verldssjälen. Detta framhålles ej så klart i de af
B. använda uttrycken »inverkan» och »inflytande». — I. 3.
Brolén: »och annat som betecknar naturens uppror». Seneca: »och
andra rubbningar som den oroliga delen af tingen sätter i gång
i och omkring jorden». Den oroliga delen af det varande är
enligt stoisk uppfattning det som närmast omger jorden; i den
höga etern herskar ro. — Likaså modifierar Brolén Senecas
tankar, dels så att spetsen aftrubbas och det djerfva blifver
spakare, dels så att den koncentrerade styrkan utspädes med
betydelselösa ord. T. ex. i samma skrift kap. 2 säger Seneca om
lifvets pröfningar: »Ej hvad man bär, utan huru man bär, är af
vigt», hvilket hr B. öfversätter sålunda: Det beror dervid mindre
på hvad det är som du uthärdar än huru du gör det. —
Dersammastädes 2, 6. Seneca: Gud har en faders sinnelag mot dt
gode; hr Brolén: »det är nu en faders sinnelag som gudomen hyser
för den gode mannen». — På samma ställe säger Seneca: »Han
(Gud) älskar dem manligt och säger: må de jägtas af arbeten,
lidanden och förluster, så att de samla en sann, stålsatt styrka»,
hvilket sålunda återgifwes af hr B.: »hans kärlek är kraftfull, han
vill att mödor, smärtor, lidanden skola härda och utveckla en
sann, sedlig styrka». — I samma kap. Brolén: »genom vidriga öden».
Seneca: »genom vidriga ödens anfall». Detta kan synas
oväsentligt; men sådana poetiska vändningar äro karakteristiska. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
