Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 romaner och noveller.
473
barnsäng ryckes bort, men efterlemnande en son. Historien om huru
fadern nu kastar på denne hela den ömhet, för hvilken han
förut ej haft utlopp, är en af bokens bästa skildringar. Äfven
kampen mellan barnets amma, som vill fånga den rike
husbonden i en köttslig kärlek, och denne, som vaktar sig, är
ypperligt målad, om ock i starka färger. Historien ändar med det
vanliga slutet på girighetens ständigt nya saga, — sonen blir en
njutningslysten lätting, som slösar bort de pengar, som Karr
under brott och sorger och möda under ett helt lif skrapat
tillsammans, utan att någonsin unna sig själf en enda af rikedomens
njutningar. Och när den gamle till sist lockas med en dag
såsom deltagare i sonens nöjen, märker han, att han ej numera i
slöseriet kan finna ens ett ögonblicks förströelse. Han har hela
sitt lif hungrat efter njutning och lycka, men har tagit medlet
för målet, och dör lika arm i sinnet, som han i yttre måtto
böljat sin bana.
* *
*
"Hår sitter jag ensam på bryggan, stirrar mot månskenet, som skär
mot mitt öga i sin obarmhertiga, glansiga köld, och jag tänker på den gamla
hollànaka sagan om främlingen, hvilken kom till ett obekant folk, hvars språk
han icke ens förstod. .. Och beständigt, när han frågade hvem som ägde
palatser, trädgårdar och slott, svarades det af tusende munnar:
Kannitver-stån, Kannitverstan. Och främlingen tänkte, att den dår mynheer
Kannitverstan var en mäkta rik man. — Ty så svarar lifvet på allt, på alla ett
brinnande, hemsjukt hjärtas’ ängsliga frågor: Guds fred — Yxskaft.
Kannitverstan, Kannitverstan*
Så slutar den sista skizzen i Oscar Levertins nya bok.
Detta slut är karaktäristiskt för den författare, som, såsom ofvan
sagts, ej spörjer »hvarför», utan blott målar de bilder, han ser.
Och stämningen i de flesta af dessa bilder antydes ock genom
tonen i dessa slutord, — den är spningen från »ett brinnande,
hemsjukt hjärtas ängsliga frågor». Hela stycket, hvars titel är
»Månskensfantasi», är också kännetecknande. Tor Hedberg skulle
det ej fallit in att söka sätta ihop denna sonat af prosaord.
Hela skizzen är blott en stämningsfull musik. Om vi lefde ännu
i versens literaturperiod, så hade författaren till »Konflikter»
blifvit lyriker. Nu sätter han sin lyrik i berättelseform, där han ej
såsom här rent af skrifver egentlig lyrik, ehuru på prosa.
Hvilken rikedom af ord, som böljar fram under hans hand,
— klingande, sorlande ord, som man ej skiljer det ena från det
andra, men som efterlemna tillsammans ett totalintryck af rikaste
stämning. Orden äro bättre valda, stilen mera vårdad än i hans
förra publikationer; men ännu träffas här och där på uttryck,
som äro vårdslösade i formen, eller ovanliga och okända. Och
man må väl i det hela beundra ordvirtuositeten sådan den här
gör sig gällande, sålänge den ledes af måtta och smak, men ej
så sällan slår förf. dock öfver, nästan ej ett enda substantiv får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0487.html
