Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
romaner och noveller. 476
miljeinteriör, men egendomligt nog är denna samlingens bästa
stycke. Den bär titeln »Lycka» och skildrar med nästan kvinlig
finkänslighet en ung kvinnas olycksöde och stilla dödsbädd, —
en kvinnas, hvilken tidigt kastats in i ett från hennes sida
kärlekstomt äktenskap och som först på sjukbädden känner den
befrielsens lycka, hvarefter hon trängtat hela sitt lif. Hela
stycket är en elegi af skäraste lyriska poesi, som på ett
egendomligt sätt kontrasterar mot den något kärfva tonen t ex. i
skildringen af konstnärsvagabondernas »kamratskap». Men just
härigenom visar förf. sin förmåga att på äkta konstnärligt sätt lämpa
formen efter stoffet, på samma gång som han ådagalägger, att
hans öga är öppet för de mest olika skiftningar i
människolif-vet. — Mest snarlik med denna familjeinteriör är »En tanke»,
som också är ett stämningsstycke, ehuru i vårt tycke ej så
lyckadt. Man inser väl, ätt mötet med flickan i järnvägskupén blott
väcker till fullt lif tankar och känslor, som länge grott och vuxit
inom den unge kandidaten, och att situationen liksom blott är en
stämningssymbol för dennes hela själstillstånd. Man märker,
att detta är förf:s afsikt; men ändå får detta tillfälliga möte, i
vårt tycke, åtminstone skenbart spela för stor roll i berättelsen,
hvarigenom den kommer att lida en viss brist på helhet och
mogenhet. — Ypperlig är däremot den nyssnämda, om »Röda
rummet» erinrande bilden ur det Stockholmska lägre
konstnärs-lifvet, full af stämning och ytterst drastiskt utkastad i djärfva,
raska drag. Vid dess sida förtjänar också att ställas
»Uppgörelse», hvari förf. med etsande elakhet gisslar en stackars
informator, som inbillat sig, att frun i huset lagt sina nät för honom,
och som föresatt sig att vid afskedet sjunga ut för henne hela
sin sedliga harm och sitt förakt, men som därvid i stället får
sig en ypperlig moralkaka till lifs för sin simpla misstänksamhet
och löjliga egenkärlek. Det är sjudande känsla och ärlig
sanning i det försvar, som förf. därvid vältaligt låter henne föra för
»kvinnokönets höghet». — Bland studentlifsbilderna är nog
skildringen af de båda svältande och frysande
vindskammarstuden-terna i »Ett lyckadt skämt» bäst, men kanske är den väl skrikande
i färgerna.
I det hela har Axel Lundegård genom detta debutarbete
dokumenterat sig såsom en allvarligt arbetande konstnär, af
hvilken vår literaturs vänner böra kunna hoppas mycket. När
lifvet skänkt honom en så ökad erfarenhet, att han med samma
fulländning kan beherska ett stort ämne, som han här visat vid
berättandet af dessa små novellsituationer, så kan man af honom
vänta något verkligt betydande. Hans debut är en af de
vackraste, vår unga vitterhet haft att glädja sig åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
