Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungamakten, bondeståndet och reg■ -formen 1809. 395
privilegierna, att deremot dessä, äfven om de icke
omnäm-des i regeringsformen, ändock vore lika heliga, och att
således § 114 alldeles icke tillstängde, utan tvärtom öppnade
en annars tillstängd utväg för de ändringar, som kunde anses
nödiga, och hvilka med samma kraft som i regeringsformen
kunde i ett särskildt riksens ständers biafsked vid riksdagens
slut inflyta. Ståndet stannade enhälligt i det beslut, att »till
bevarande af ståndets rätt till öfverläggning med de öfriga
stånden i hvad § 114 angående privilegierna innehölle,
äfvensom i de ämnen, som dermed egde gemenskap, den af
riksens ständer antagna regeringsformen icke borde af
talmannen underskrifvas förr, än de öfriga stånden hunnit
meddela sitt utlåtande öfver de ämnen, som innefattades i Matts
Pehrssons den 5 juni med dem kommunicerade memorial,
och sådana jemkningar i de öfriga ståndens fri- och
rättigheter blifvit meddelade, som bondeståndets behof af lindring
och understöd kräfde». Härom skulle underrättelse meddelas
de öfriga stånden.
Troligen var det med anledning af detta beslut, som
adeln den 15 juni företog Matts Pehrssons memorial af den
5 juni till behandling. Under diskussionen derom framhöllo
flere talare med skärpa, huruledes de uppoffringar, som adeln
redan gjort, långt ifrån att till sitt värde erkännas af
bondeståndet, endast framkallat ytterligare, otillbörliga anspråk, —
anspråk, som ginge ut på att kränka den enskilda
eganderätten. Sedan adeln afsagt sig den uteslutande rätten att
besitta säterier, kunde de förmåner, som åtföljde frälsejorden,
af hvad slag den än vore, ej mer betraktas som ett stånds
företrädesrätt, utan tillkomme hvar och en, bonde eller adels-*
man, som af dylik jord vore i besittning. Om det, såsom
motionären yttrat, vore »en erkänd grundsats, att medborgare
i ett samhälle borde njuta samma rätt, vore det en annan
lika helig och oemotsäglig, att staten borde uppfylla sin
förbindelse mot hvar man, att den ej till någons fördel hade
rättighet att beröfva andre förmåner, som de lagligen
förvärfvat». Att böndernas yrkanden i verkligheten ginge utpå
att kränka denna grundsats, kunde de sjelfve lätt nog finna,
om de närmare tänkte sig in i, hvilka följder ett bifall
dertill skulle kunna medföra: rätten att förvärfva säteri skulle
Ny Sv. Tidskr. 6:te &rg:s 8:e häfte. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
