Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungamakten, bondeståndet och reg■ -formen 1809. 396
hädanefter komma att stå hvar man öppen; om de
hedervärde riksdagsmännen sjelfve begagnade sig af denna rätt
och efter nu vanligt pris tillhandlade sig dylik egendom och
derefter den af dem yrkade skattläggningen genomfördes, så
skulle deras nyförvärvade egendom förlora sitt halfva värde
och köparne sin halfva köpeskilling. Genom dylika obilliga
medgifvanden borde man ej behöfva köpa bondeståndets
beredvillighet att stadga fäderneslandets säkerhet oqh lugn.
I dessa, förnämligast af grefve A. G. Mörner och
riddarhussekreteraren A. G. Silfverstolpe uttalade, åsigter
instämde adeln enhälligt och beslöt att lemna sitt svar på
Matts Pehrssons och hans kamraters framställning genom
ett protokollsutdrag af följande lydelse:
»Ridderskapet och adeln, som vid memorialets pröfning
fann, att dermed åsyftades säteriers och andra hittills
skattefria hemmans beläggande med grundränta m. m. i likhet
med skattehemman, tog detta ämne i ett noga öfvervägande.
Då härvid i betraktande kom, att så väl säteri- som all
frälsefrihet stödjer sig på sådana med riksstyrelsen ingångna
kontrakt, hvilka ej utan rubbande af den heligaste
eganderätt kunna brytas; att dessa friheter, långt ifrån att vara
förvärfvade på ett staten betungande sätt, ursprungligen
tillkommit genom motsvarande skyldigheter och onera;
–-att frälseegendomar, om de ej genom grundränta
skatta lika med skatte, dock genom rusttjenstmarker och andra
afgifter afbörda sig sin skyldighet mot staten, hvaremot ej
bör invändas, att rusttjenstens utgörande med penningar för
dessa hemman kan anses såsom någon stor fördel, enär det
alltid stått konungen fritt att densamma in natura utkräfva,
och när sådant ej skett, kronan mera funnit sin räkning och
för staten mera riktande att derföre i lösen mottaga
penningar; — — — och då ändtligen ridderskapet och adeln
erinrade sig, att en stor del af ifrågavarande frälsehemman
nu mera i eke vore i dess uteslutande ego, hvarföre den ej
ansåge sig tillständigt att öfver andres egendom disponera,
utan fast mera sin och samtliga riksens ständers pligt vara,
att yrka och bevaka helgden af egande rätt och lagligen
ingångna kontrakt; alltså fann ridderskapet och adeln, af
alla dessa skäl, sig icke befogad att till de genom bonde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
