Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spansk folkpoesi.
425
Då stod jag tätt intill ditt hus
För att stå nära himlen.
Till kyrkan jag ifrån din dorr
Vill mandelträd plantera,
Att soln, när du till messan går,
Din kind ej måtte sveda.
När du i messan kommer,
Tycks kyrkan skina,
Och där du böjer knä, strax
Små blommor spira.
När ej du kommer,
Då står den stackars kyrkan
Så mörk och sorgsen.
Älskling, jag ber dig aldrig gå
I samma messa som jag,
Ty då jag icke bedja kan,
Och ingen andakt jag har.
Fast jag så mörk i skinnet är,
Så gör det mig ingenting,
Ty vännen älskar mig ändå,
Som vore som snö min kind.
Fast fräknar du har på kinden,
Så ledsen ej därför var,
Ty himmelen är ju vackrast,
När många stjärnor den har.
Min älskling ful de kalla
Och koppärrig till —
En sol jag kallar honom
Med stjärnor ikring!
Min älskling är på åkern —
Himmelska moder!
Om blott jag kunde hänga
En skärm för solen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
