Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spansk folkpoesi. 240
På åkern än går vännen min,
Och regnet det öser ned —
Ack om jag stode där ändå
Och vore en lummig ek!
Om folket säger, att jag är
För galet kär uti dig,
Då är det rakt, som satte de
En gyllne krona på mig.
Min moder har gått i messan,
Men kärasten min är här —
Jag ville, den messan räckte,
Så länge som dagen är!
Caramba! Om du vill ha mig,
Så plåga mig ej;
Besluta dig fort och tala,
Säg ja eller näj;
Om ej du mig älskar,
Så säg det strax, ty vet, att
En ann mig väntar.
Knappast du än mig känner,
Och ren du hotar —
Vet då, att i min trädgård,
Kalbasser*) frodas.
Akta dig blott du!
Om jag skär af en sådan,
Då är allting slut.
Om du mig ej kan älska,
Se ej på mig mer;
Fängsla mig ej, om frihet
Du mig ej kan ge.
Se ej på mig så!
Kan du ej lösa bojan,
Lägg den icke på.
*) I Spanjen ge flickorna kalebasser i st. f. korgar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
