Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spansk folkpoesi. 241
När ej du ville höra mig,
Jag vandrade ner till sjön;
Där satt det en liten fågel,
Som kvittrade gladt och sjöng.
Jag sade: »Du lilla fågel,
Hvad ger du mig väl för råd?
En stenhård flicka älskar jag,
Som aldrig går ur min håg.»
Och fågeln svarade och sjöng:
»Jo älska, älska blott du;
Jag känner kvinnornas hjärta,
Det mjuknar förvisst till slut.»
När skall det Gud behaga, att,
Då dig jag möter i stån,
Jag fråga kan: »Säg, lilla mor,
Hvar dörrnyckeln hängt du har?»
Tror du någon lyssnar? — Nej.
Får jag säga något? — Ja.
Har du någon fästman? — Nej.
Ville mig du taga?
Kom hit vid samma timma
I morgon igen —
Mitt ja jag blygs att ge dig
Så snart som i qväll.
Om hvarje sten på din gata
Blefve en alguacil,
Jag slog dem alla till marken
Och röjde mig väg till dig!
Vid foten af galgen stod jag.
Och domen den lydde så:
Om dig jag glömde, så skulle
Jag lifvet behålla få.
Och då till bödeln jag sade:
»Go’ vän, klarera ditt rep;
Ny Sv. Tidskr:s 6:te årg:s 8 häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
