Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 det satt en fågel på lindeqvist.
ska1 bli ett par — men nog känner jag en flicka, som skulle
passa honom mycket bättre.
Signe.
Hvem kan det vara?
Eleonore.
Det är du själf, mih söta unge! Nå, bli inte så
förlägen för det. — Jag skall säga dig en sak, jag.
Beate-Sophie säger så ofta, att jag är dum, men ser du, i ett fall
åtminstone är jag det inte, och det är i fråga om–ja,
jag törs inte säga det, då skrattar du åt mig. .
signe;
I fråga om — kärlek?
Eleonore.
Ja — usch, det der ordet är så förargligt att säga, så.
Men det är säkert, Signe lilla, att jag förstår mig utmärkt
bra på så’nt der, fast jag inte har någon egen erfarenhet af
det, och hvad Arvid beträffar, så bryr han sig inte mera om
Constance än jag bryr mig om furst Bismarck — det har
jag sett på hans näsa.
Signe.
På hans näsa?
Eleonore.
Ja, mins du inte i våras,, då han var hos oss pä
middag i Stockholm?
Signe.
Jo — det var den der gången, då Constance höll så’na
strafftal mot flickor, som ha lugg, och sa’, att ingen ärbar
qvinna döljer sin rena panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
