Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
det satt en fågel på lindeqvist.
Eleonore.
Jaha, just den gången, Vi hade korfkaka till förrätt^
och fast Beate-Sophie flera gånger talade om för Arvid att
Constance hade blandat till den, så rynkade han ändå på
näsan åt den — så här gjorde hän (grinar).
Signe.
Ja men, faster, det var ju också så fasligt med
peppar i denl
Eleonore.
Ja visst var det fasligt med peppar! Men det skulle
han inte ha känt! Hade han varit kär i henne, så hade han
ätit två portioner, — Och se’n, när hon ville att han skulle
hjälpa henne summera ihop hushållsboken inne i kabinettet»
så räknade han allt hvad tokigt var, bara för du satt och
sjöng Kjerulf i salen — han tittade dit ut oupphörligt —
och så fick han kryddorna till 75 kronor bara för en månad.
Signe.
Det var väl den myckna pepparn, faster.
Eleonore.
Nej, det var din sång, var det. Åh, jag är inte så
dum jag, som somliga tror. Och jag vet allt mer, jag —
jag vet att han blef alldeles rysligt glad, då en viss ung
dam lofvade att skrifva till honom någon gång i sommar —
det såg jag på hans ögon.
Signe.
Men herre Gud, faster, det var ju jag, som lofvade —!
Eleonore.
Ja, visst var det du! Åh. jag vet mycket mer — jag
vet, hvem som har tagit undan hans kort ur korgen der och
som bär det i klädningsfickan natt och dag —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
