Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAGNEL1I LÄRODIKT »KÄRLEKEN». 614
nens enda eller förnämsta nöje under hans korta, men på
lidande rika lif. Nu förebrår man honom, att han
missbrukade denna gåfva i sinlighetens tjenst. Att han ofta gjort
det, kan ej nekas; ej heller att det är ett fel. Men det kan
man väl undra öfver, att Stagnelius af så många dömes
hårdare för okyska tankar och ord än andra för okyska
handlingar. Och ännu ursäktligare blir detta klandrade fel, då
man besinnar, att Stagnelius skref dessa sinliga dikter för
sin egen skull utan någon tanke på att dermed kittla
publikens smak. Må man betrakta dem under den synpunkten,
att han i dem under ögonblick af svaghet sökt lindring för
en plågande åtrå, en otillfredsstäld och hopplös längtan —
och man skall ej fördöma dem, om man ej är helgon eller
farisé.
Ett helt annat slags lindring i sina mörka stunder fann
skalden genom att i poesi gifva uttryck åt sin öfversinliga,
jordens njutningar och glädje försmående spekulation Sofver
lifvets betydelse och ändamål. Det är denna helt och hållet
åt andeverlden vända mystiska filosofi, som gifvit farg och
innehåll åt hans härligaste dikter. Att den är mystisk,
betyder ej, att den är oklar och osammanhängande; ty man
kan mycket väl i denna mystiska diktning finna
grunddragen till en klar och konseqvent verldsåskådning.
Mysticismen ligger deri, att ingen erfarenhet och intet logiskt
tänkande kan eller far leda själen till denna insigt i
tillvarelsens gåta, utan blott och bart »det inre ljuset». Insigten i
denna verldsåskådning är den nyckel, som öppnar tillträdet
till njutandet af Stagnelii poesi, och denna insigt är så lätt
förvärfvad, att det väl må väcka förvåning, att Stagnelius
har så få beundrare i jemförelse med skalder af vida lägre rang.
Hvar finnes väl i vårt lands — eller i något lands
literatur djupare och skönare lyrik än i »Liljor i Saron»? Och
huru många svenskar känna denna diktsamling i dess
helhet mera än till namnet? Betecknande för den synpunkt,
hvarunder Stagnelii diktning betraktas, är, att antologierna
i allmänhet upptaga »Rosen i verldsfurstens park», d. v. s.
nätt opp den dunklaste och svårförklarligaste dikten bland
»Liljorna». Det är återigen »språkets musikaliska välljud»,
som ger denna dikt rum i antologierna, hvilkas utgifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
