Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i6
STAGNELII LÄRODIKT »KÄRLEKEN».
gripa det och sålunda på sätt och vis gör det till sitt eget.
Men det är denna före kärleken gående bekantskap, det är
denna för njutningen nödvändiga insigt, som, huru
lättför-värfvad den än är, dock saknas hos det stora flertalet ibland
oss i fråga om ett af de allra förnämsta alstren af svensk
skaldekonst.
I det följande skall jag göra ett försök att framställa
tankegången i den »metafysiska lärodikten» Kärleken.
Och för att visa hurusom i denna dikt finnes en
omisskännelig inverkan från Plato, har jag för afsigt att efter
genomgående af dikten i korthet framställa Platos lära om
kärleken.
Innan jag företager mig att strof för strof utlägga
»Kärleken», vill jag lemna en liten orienterande öfverblick
öfver den filosofi, som ligger till grund för dikten.
Menniskosjälen, menar Stagnelius, skall ej blott fortfara att vara till
efter detta lifvet, den har ock varit till före detsamma. Den
har lefvat ett saligt lif i Guds paradis i gemenskap med
andra saliga andar. Men somliga bland dessa saliga hafva
af högmod bragts på fall, de hafva ur ljusets verld sjunkit
ned i materiens, och sålunda blifvit menniskoandar. Minnet
af den forna saligheten är hos dessa nästan utslocknadt;
endast en dunkel aning derom rör sig inom dem ; men denna
aning kan upplifvas. Den verld, i hvilken de fallne andarne
här befinna sig, är visserligen rik på sorg och jemmer ;
dock saknar den ingalunda ljus och skönhet. Öfverallt ser
själen kring sig sköna påminnelser om den verld hon
lemnat. Ty det sköna här nere är liksom en svag skugga af
den eviga skönheten der uppe, och dess bestämmelse är att
hos själen upplifva det dunkla minnet af den himmelska
skönheten. Här nere afspeglar sig denna ingenstädes
fullkomligare än i qvinnans skönhet. Och ingen känsla är
starkare än den, som drager mannens själ till denna
af-spegling af himlen. Till stora och lysande bragder eldar
denna känsla mannen. Men man må ej häraf låta sig
bedraga. Kärleken förorsakar ock de svartaste brott. Det
var ju ej den jordiska skuggan, som skulle efterjagas, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
