Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^34
NAPOLEON II.
Dragoners ludna tropp, besjungna grenadierer
Och, vimlande bland dem, de röda lancierer
Som vallmoblommor tätt på frodig åkerren.
Nej, allt för minnet blott utaf ett barn du glömde,
Som med halföppen mun bland ljusa lockar drömde
Likt österns fagra rosensky,
Då amman leende sig mot sin älskling sänkte
Och med en droppe mjölk, som qvar på bröstet blänkte,
Hans läppar syntes lekfullt bry.
Och fadern lutad då mot stolens karm sig stälde,
Hans hjerta sprängas vill, af snyftningar det svalde,
Och högt han så af kärlek gret... —
Välsignad du, o pilt, nyss grafvens byte vörden,
Att du från verldens tron, som krossad låg på jorden,
Hans arma tanke ensam sletl
V.
Förfärlig är din hand, o Gud! Du bägge slagit
Med dödens lie nu. Fast herskarn först du tagit,
Den segersälle man,
För tomt det benhus vardt — dock, snart du fylt det äfven!
Åt både far och barn att spinna svepduksväfven
På tio år du hann!
O ära, ungdom, makt — allt går i grafven neder!
Att lemna få vid dörrn en smula menskan beder,
Men nej! är dödens svar.
Allt till sitt element naturen återsänder,
Till luften rökens moln, till jorden askan vänder, —
Och glömskan namnet tar.
VI.
Revolutioner! Ej jag känner,
Jag, ringast ibland sjömäns flock,
Då eder bölja yr och bränner,
Hvad Gud i djupet verkar dock!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
