Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literaturbref frän Norge.
IL
Närmast de fyra nämnde sätter jag landsmålsförfattaren Arne
Garborg, i hvilken vi ha fått en originel berättarförmåga af
verklig rang.
I mitt förra bref omtalade jag hans för två år sedan
utkomna arbete: »Bondestudentar». I fjol julas utgaf han en
samling mindre berättelser under titeln »Forteljingar og Sogur». De
äro mestadels författade eller åtminstone påbörjade tidigare än
det föregående verket och ha icke dettas omfattande plan eller
betydande innehåll; men efter min mening — som för öfrigt
knappast sammanfaller med den allmänna — stå de bästa bland
dem högre, betraktade ur rent estetisk synpunkt.
»Bondestuden-tar» var en god bok, gedigen, upplefvad och tankediger, den var
bygd på grundliga studier, präglad af en skarp och säker
iakttagelseförmåga och skrifven med obesticklig sanningskärlek; men
den gaf emellanåt intryck af, att stoffet hade öfverväldigat
författaren, — att figurernas mängd hade förvirrat honom och
ämnets sociala intresse upptagit honom till den grad, att han icke
alltid gifvit sig tid till eller ansett det mödan värdt att gifva
skildringarna sjelfständigt konstnärlig relief. I den senast utkomna
samlingen förhåller det sig annorlunda. Väl är det till större
delen blott ringa ämnen, som behandlas; men på samma gång
som innehållet äfven här genomgående bär ursprunglighetens och
äkthetens prägel, är stoffet dertill sorgfälligt smält och formen
fint mejslad. Här finnas sjelfständiga tankar, slående bilder och
en i hög grad utpräglad stil. — Kiellands språk är icke fritt
från att vara en smula franskt, — slipadt och glatt som en
da-mascenerklinga, men också lugnt, jemnt flytande, beherskadt som
det städade samtalets prosa. Lies klingar hemtrefligt och
gemytligt, det är varmt och poetiskt rörligt, men äfven hoppande,
stundom maniereradt, ofta knaggligt. Garborgs är först och
främst kärnnorskt, — jag menar icke blott eller närmast i
former och glosor, utan i tonen, i vändningarna, i andan, som
besjälar det, och i blodet, som gifver det lif. Men vid sidan deraf
är det äfven i påfallande grad personligt, — nytt, friskt, käckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
