Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65o LITERATURBREF FRÅN NORGE.
ligt varm och naturlig känsla får sitt uttryck. — För resten äro
allä skizzer i för handen varande samling hemtade från Danmark
eller Skåne, och språket är också mestadels ren danska (i
skizzen »Artige born» — danska redan i titeln! — träffas sålunda
ord sådana som »Tiggerdrengen», »Reier» o. s. v.), hvadan
författaren, som under de senare åren också varit bosatt i
Köpenhamn, blott oegentligt kan räknas till den norska literaturen.
Johan Vibe (tidningsman och kritiker, förut författare af
bl. a. en långdragen satirisk roman »Alexander Möllers
erindrin-ger») har utgifvit en mindre berättelse »Et testamente», som är
ganska lätt och underhållande skrifven, men icke visar honom i
besittning af någon framstående konstnärlig talang. Det är
forskandet efter ett bortglömdt testamente, som utgör
berättelsens ram, och handlingen försiggår i en småstad, hvars
bornerade förhållanden skildras med en viss torr, något blaserad
humor, men utan att beröra själens djupare strängar. Språket är
en oklanderlig, lättflytande kanslistil utan egen kolorit.
I skarp motsats till Vibes gammaldags prydlighet står det
forcerade modernitetssträfvandet i en bok, som en debuterande
författare, P. Rosenkrantz Johnsen har utgifvit undertiteln:
»Nygifte og andre fortællinger». Det är en samling af småskizzer
(Nygifte — Fra skærgaarden — En forlovelse — Madstræv —
Paa gennemreise — Status quo) alla temligen nonchalant skrifna
efter det allmänna »naturalistiska» skemat och i patenterad,
ven-sterpolitisk framstegsanda. Författaren visar utpräglad böjelse
att utstyra sina hjeltinnor med »kraftige legemer», »runde
höfter», »ködfulde byster» och diverse andra behag, medan de
uppträdande manliga individerna vanligen äro temligen afsigkomna
personnager, som lida följderna af ett »vildt ungdomsliv»,
»vold-somt studenterliv» o. s. v. Glanspunkten af ogenerad
kraftskildring når författaren i en scen i den första berättelsen, der den
nygifta frun och hennes tjenstflicka samtidigt börja kräkas af
grunder, som mannen helst skulle vilja, att hustrun icke anade.
Öfver hufvud taget innehåller boken åtskilligt falsk ungdomlighet,
men litet eller intet af verklig ungdom.
Nämner jag också »Fremad», berättelse af Christian Hambro,
sker det närmast blott för att uttrycka min förundran öfver, att
ett så omoget machverk kunnat finna förläggare (Andr. Schou i
Köpenhamn). Att författaren, som — att döma efter språket —
är Bergensare, befinnes tidigare hafva riktat literaturen med två
andra böcker (»Einar» och »Under scepter>), gör icke saken
begripligare. »Fremad», som synes vilja framställa ett slags
lefnadslopp genom skol- och studentåren, är ett högst förvirradt
sammelsurium af tillgjorda tankar och gossaktiga känslor i ett
rått och oöfvadt språk.
Slutligen ha under det förflutna året utkommit två mindre
dramatiska debutarbeten, nämligen »Guld*> skådespel i 3 akter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
