Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
LITERATURBREF FRÄN NORGE. 656
af Just Br och, och »Moppy og Poppyfars i 1 akt af
skådespelarne Björn Björnson och Olaf Hansson. Det första är cit
temligen barnsligt och tafatt nybörjarförsök, som knappast kan
karaktäriseras såsom lofvande, det andra är blott en efterhärmning
af tyskarnes skräflande »Possen».
ni.
Bland våra författarinnor är den äldsta och tillika den
originellaste och mest betydande fru Camilla Collet, Henrik
Wer-gelands syster. Utrustad med en varm och djup, äkta qvinlig
känsla och med ett fint formsinne, som utvecklats och
underhållits genom hennes långa personliga beröring med det estetiskt
intresserade parti, som under broderns lifstid var dennes
antagonister, har hon allt från sitt första — för öfrigt temligen sena
— framträdande som författarinna vigt sitt lif åt kampen för en
idé: qvinnans andliga frigörelse och likställighet med mannen.
Redan genom hennes första större arbete, berättelsen
»Amtman-dens döttre», som också förblifvit hennes vigtigaste sjelfständiga
diktverk, går denna tanke som en röd tråd; och i alla hennes
senare skrifter — med undantag endast af de vemodigt gripande»
åt broderns minne helgade sjelfbetraktelserna »I de länge nætter»
— är det alltid samma ton, som återklingar, än klagande, än
hotande, än bedjande, men alltid personligt känd och ofta
snillrikt uttryckt. I hennes närmast föregående arbeten »Sidste blade»,
»Fra de stummes leir» och »Mod strömmen» är den polemiska
tendensen öfvervägande, och en mera bitter och trött stämning
— ålderns trötthet och bitterhet i tanken, att man är
misskänd — ger sig i dem luft, ofta på ett orättvist och mindre
tilltalande sätt.
Om sin i år utkomna samling, benämnd *Mod strömmen,
ny række», yttrar hon sjelf i ett förord till en vän dessa
missmodiga ord: »Jeg skriver ikke mere. Jeg har skrevet altfor
meget. Hvad der i de sidste aar har trængt sig frem i pennen,
har ikke magtet at samle sig til noget helt. Det ligger nu stövet,
gud ved hvor, i dagblade og tidskrifter for der at dö örkendöden.
Saa finder maaske en senere karavangeneration knoklerne og
begraver dem pietetsfuldt i sandet.» — »Men saa redd dem fra
örkendöden», svarar vännen. »Tag i blinde, löst og fast, gammelt og nyt, jo
flere sorter, des bedre». — »Tror De virkelig? . . . Jeg vil fölge
Deres raad.» — Det är alltså hvarjehanda spridda småuppsatser,
som här äro sammanknutna, — tidningspolemik, literaturkritik,
reflexioner, hugskott, reseintryck, erfarenheter, minnen, — mefi
de flesta kretsande kring samma angelägenhet, som förr hvässat
hennes penna: männens orättvisa och qvinnornas maktlöshet.
För henne är qvinnofrågan närmast och djupast något personligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
