Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65o LITERATURBREF FRÅN NORGE.
— icke af politisk, men af social art, icke ett spörsmål om
rösträtt och yttre maktställning, men om fri utveckling af sjä s- och
känslolifvet på alla områden. De flesta af de här intagna
styckena äro jemförelsevis obetydliga, — framkallade af tillfälliga
anledningar och lösligt utkastade. Men de vittna alla om den
begåfvade författarinnans oförsvagade intresse för tidens alla
företeelser och ha sitt värde i det känslans alvar och den
karaktärens myndighet, som genomtränga dem.
Fru Magdalene Thoresen, som också nu mera tillhör vår
literaturs veteraner, eger en rikare, mera lidelsefullt rörlig och
mera böjlig fantasi, men en långt mindre ren och beherskad
form. Född danska, men uppväxt bland våra vestländska
fjordar och fjäll, ser hon på vår natur och vårt folklif med
sympatiens beundran, men också med något af det främmande
na-turelets turiståskådning. Derför äro hennes skildringar af land
och folk mera lysande än sanna, mera fantasirika än
verklighetstrogna. Och hennes uttryckssätt utmärker sig genom ett
sådant slöseri med skrikande färger oeh en sådan rikedom på
öfverspända bilder, att hennes stil — trots all sin flygt och fart
— ofta får en i hög grad sökt och uppstyltad prägel.
Hennes sista arbete »Billeder fra midnatssolens land»
eger i fullt mått sina föregångares så väl dygder som fel.
Sjelfva det ämne, som behandlas — våra nordligaste
landsdelars mäktiga natur och de egendomliga förhållanden, under
hvilka folket lefver der uppe, — har naturligtvis gifvit
fantasien flygt och bilderna prakt, på samma gång som faran låg
nära att förfalla till de öfverdrifter i tanke och form, som äro
egna för denna författareindividualitet. I bokens första del,
«om skildrar intrycken under en ångbåtsfärd längs kusten från
Trondhjem till Finmarken, äro svagheterna obetingadt
öfvervägande, i det att språket här är belamradt med ett effektsökeri
och en onatur, som göra denna afdelning nästan oläslig. Jag
vill plocka en liten bukett från de första tjugo sidorna:
»Nordlands og Finmarkens kyster har sin saga, som ikke altid er
skrevet ind med solskyer over et blinkende havspeil» (!) —
»Det förste, som slaar ved et fremspringende drag (?), er skæret
ved fyrtaarnet. Det varsler paa samme tid om fare og frelse i
dette svulmende arkipel, som skibet uafladeligt svinger imellem (?),
— har altsaa den höje post i samfundet og et stade saa
nederligt» (1) — »Seiv snefjeldtne, de haarde gäster staar
röd-mende som i en glædesdröm, — om denne udformer sig
af triumfen over polarisens tiltagende vælde, eller om den
stiger som et haab mod den kommende sommer; at den
skal ile med at smelte ispansret for de tusinde
smaablom-mers livsspire bagved» (? !). Detta är ju icke långt ifrån att
vara nonsens. Men låter man icke afskräcka sig af denna
början, — eller allra helst, hoppar man öfver den för att sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
