Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 SOVER DE HÖIE FJELDE.>»
Prestgården låg på Östgötaslätten. Det fans ingen skog
i närheten, men omkring huset var en gammalmodig träd-
gård och der bakom ett par hagar, der kreaturen gingo om
sommaren. Af berg fans det icke heller några utom de
stora, kala knallar, som med korta mellanrum bröto fram
ur den odlade marken; men långt borta emot horizonten
sträckte sig Kolmordens böljande linie. Var det mycket
varmt, lågo bergen inhöljda i en mjölkaktig dimslöja och
försvunno nästan helt och hållet; men på vackra, lugna som-
maraftnar i solnedgången kunde de stå i en djup blå färg
upp emot den glödande himmelen, och var det klart blås-
väder, då kom det lif i hela den böljande åsen. Den för-
ändrade färg, man tyckte nästan, att den förändrade form
hvart ögonblick, när skyarne och solstrålarne vexlade der-
öfver och gjorde den än svartblå, än skinande ljus. Då lika-
som ’ växte den, kom närmare, vek tillbaka igen och kunde
plötsligt stråla så klart, att man nästan tyckte, att det blott
var en kort väg dit bort, och dock var det många mil.
Om vintern var det mörkt och dystert derute på slätten,
men om våren blef också der härligt, liksom öfverallt för
resten. Omkring prestgården stodo många slags träd, hvilka på
tid och ställe slogo ut så, som de skulle. Först kommo med
sina späda, spetsiga blad syrenerna, som stodo i en tjock häck
omkring hela trädgården, så kommo björkarna med sina
ljusgula löfqvastar, ekarna med sina små bruna skott, oxel-
träden visade afvigan af sina hvita sammetsblad, balsam-
popplarne . stodo så blanka, som om de hvar dag blefvo
nytvättade, almarne skuggade med sina stora, ludna löf,
och jorden mellan stenarne i hagarne betäcktes med mjukt,
fint gräs, som doftade af liljekonvaljer och lyste af gula
smörblommor, röda studentnejlikor och blåklockor.
Det var en tid, då Mina hade dubbelt så mycket att
göra som annars både ute och inne, och det gick som det
kunde med läsningen. Rachel var icke den som påminde,
om modern uppsköt det. En dag mot aftonen, då Mina
kom från köksträdgården för att se till morötterna och gick
förbi ladan, fick hon plötsligt se långt, långt ute på slätten
en eldröd fläck, som med allra största hastighet rörde sig
bortåt öfver stenar och gärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
