Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>OVER DE HÖIE FJELDE.>» 39
tm —
hjerta; men det var länge sedan, ack, så länge sedan! An-
ders hade fått något strängt, något enformigt mörkt i blicken
nu. — — — — »Nu vet jag, hvad vi skola kalla vår lilla
flicka», sade Anders, i det han tog pipan ur munnen, — den
hängde der för det mesta — »vi skola kalla henne Rachel.>
Du menar», log Mina, »att du tjenade så länge för att
få mig — mer än tjorton år. —>
Ja, också derför», sade han och lade sin stora, magra
hand på täcket öfver Minas knän, »och så är det ett namn,
som betecknar trofasthet. Du väntade ju också på mig,
Mina, och ser du, trofast, det är hvad jag mest önskar att
vårt barn skall blifva; trofast mot Gud, mot oss, mot sig
sjelf. Det är så mycket fram och tillbaka nu för tiden.
Menniskorna veta hvarken, hvad de tro eller vilja, de äro
ingenting att lita på. Rachel skall blifva en, som man kan
lita på. Hon skall blifva vår ålderdoms stöd.>
Och Rachel kom hon att heta, då hon blef döpt den
varmaste dagen i hela sommaren.
2.
Hon lärde sig först sent att tala och gå, men så snart
hon kunde gå, sprang hon oupphörligt i väg på egen hand
och slog med armarne åt pigan, som ville fånga henne.
Så började hon leka, och hon kunde sitta timtals och
plocka och ordna med småsten och sand eller blommor,
som hon ref af hufvudena på. När Mina gick omkring i
trädgården eller vid uthusen, såg man alltid i det gröna en
liten röd eller gul fläck i närheten af henne. Det var den
lilla Rachel i sin eldröda eller saffransgula, hemväfda bom-
ullsklädning. |
Så började hon läsa, men det gick trögt, riktigt be-
dröfligt trögt. »Jag vet ännu inte riktigt, om det är för att
hon inte kan eller inte vill, men hon sk&a/Z/ i alla fall, och
bara hon märker, att det är menadt riktigt på allvar, så fo-
gar hon sig nog i detx, tänkte modern.
Då hon var sex år, kunde hon dock så der temligen
stafva sig igenom A-B-Cboken och under Minas uppsigt
sticka ett par pinnar på en strumpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
