Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»OVER DE HÖIE FJELDE>. 59
bedröflig tystnad, ibland uppmuntrande, ja, entusiastiska ut-
talanden om hvad hon gjort. Hon gick helst till sin för-
näma väninna, när hon var säker på att träffa henne ensam;
men en och annan gång måste hon finna sig i att äta till-
sammans med sCharles>, och hon satt och stirrade på honom
med sina mörka ögon, för att utfinna, kvad det kunde vara
hos honom, som förtrollat hans hustru. Hon såg en liten,
spenslig figur, ett blekt, rätt välformadt ansigte, ett par
mjölkblå ögon och ljusa mustacher, kort sagdt, en liten
oskadlig herre, som förstod sig bra på vin, samlade porslin
och talade moderna språk ganska flytande. Men när hon
då uppfångade en af de blickar, hvarmed hans hustru öfver-
strålade honom, -:som om hon hade sett en syn, tänkte
Rachel: »Nej, jag kan inte förklara det.» — Baronen å sin
sida sade till sin sin hustru: »Hvad ser du för märkvärdigt
i den der lilla landtfröken? Hon sitter och stirrar på en
med sina svarta ögon, så att man blir riktigt hemsk till
mods» Men friherrinnan log mot dem båda och gaf dem
bäda plats i sitt hjerta.
En dag sade hon till Rachel: »Du skulle ut och resa.
Det är något, som ligger och slumrar hos dig, som jag inte
tror vaknar upp här hemma. Du skulle bara ut och få dig
en riktig stöt, och sedan komma hem och gripa dig an riktigt!»
»Det kan nog hända», svarade Rachel och sänkte huf-
vudet, »men det är rent omöjligt!
s»För pengarnes skull?» — Också för pengarnes skull. —
Ja, det skulle det nog blifva råd för. Fans det annars några
hinder? — Ja, far och mor. — De ville inte? — Nej, hon var
alldeles säker på, att de inte ville, inte ville höra talas om,
att hon inte nu till sommaren] skulle komma hem, — för att
stanna hemma . . . Friherrinnan såg på Rachel. Hon hade
ett sätt att se på menniskor, som om hon af deras utseende
och uttryck gissade sig till hela deras historia, men hon läste
den icke genast högt. Hon teg och sade till sist: »Vi måste
ha tålamod, men det skall nog gåhb — — — —
Så blef det sommar, och Rachel reste hem. Att komma
hem nu, visste Rachel, det var att komma hem för alltid, och
hennes hjerta snörde sig hårdare ihop, än hennes reskappa,
som hon snörde så fast, att remmen var nära att gå sönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
