Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 SOVER DE HÖIE FJELDE.>
Hon lade allting hastigt och säkert ned i kofferten, samlade
ihop alla sina teckningar och skizzer och lade dem, utan att
se på dem, ned i en låda. Ett landskap, som hon hade på
staffliet, stod hon ännu länge och betraktade. Det hade icke
blifvit färdigt, men det var så mycket ljus och luft i det!
Det var utifrån Djurgården, — en fin väårbelysning, med
Katarina kyrkokupol i bakgrunden, sväfvande uppe mellan
regnblandade moln, der solen bröt sig igenom. Rachel hade
lofvat sig något af denna tafla; den var målad på ett par
dagar, oeh hon tyckte sjelf, att hon hade fått något af den
mångfärgade vårluften i den.
Den var ännu våt, så att hon icke kunde packa ned
den. Hon suckade, tog den från staffliet och skickade ut
den till friherrinnan. »Kommer jag någonsin igen, så skall
jag göra den färdig», skref hon i en biljett, som följde med.
Så snart Stockholm försvunnit bakom Mälarens öar,
gick hon ner i sin hytt och steg upp först tidigt nästa mor-
gon, då ångbåten gled in i Bråviken. — Der låg den långa,
blå bergvågen, ljus och genomskinlig, som om den vore af
emalj, med lätta morgondimmor öfver toppen. HKusterna
lyste ljusgröna i sommarens första, friska skönhet, och så
vände båten och sköt förbi de vassbevuxna stränderna upp
emot Norrköping.
Der — ja, der höll den lilla trillan med den gula hästen
för. Rachel tyckte, att det var något, som sjönk inom henne,
och dock gick ju nu resan till hemmet.
Per satt och väntade på kuskbocken. Han hade krympt
ihop, blifvit gammal och brun i ansigtet. tan helsade med
en liten rörelse af piskan, nfckade och sade: »välkommen
hem>», men på ett alldeles stillsamt sätt, som om Rachel på
sin höjd skulle ha varit borta i åtta dagar.
Hon satte sig upp på baksätet och fick sina reseffekter
inpackade, så gaf hästen till ett ryck, och i väg bar det.
Ju längre de kommo ut på slätten, dess långsammare gick
det. Hästen hade också blifvit gammal. Ibland stannade
den helt och hållet och sköt manen fram och tillbaka, som
om den ville säga: »Hvad är det här för slag? Ha vi inte
nog af det vanliga, dagliga arbetet, skall man nu också gå
efter ängbåtspassagerare och koftertar?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
