Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»OVER DE HÖJE FJELDE.> 63
Rachel såg upp; det stod stora, svällande tårar i hen-
nes ögon. :
»Jo, söta far, jag förstår det så väb, sade hon, »men
ser du, jag kan inte dela mig i två delar, och nu vill jag
helst helt och hållet tillhöra er> Hon reste sig upp och
kastade med häftighet armarne om sin fars hals.
Men detta tycker jag inte om», sade fadern. »Också
vi andra måste ju dela oss både i två och i många delar.
Ingen har rättighet att vilja ha hela sin tid för sig sjelf.»
»Nej, jag vet det, jag vet det», utbrast Rachel, »jag vet,
att jag är så dum och så stygg och så ensidig; men jag
tror aldrig, att jag blir annorlunda, och nu vill jag bara lära
mig att vara er lydiga, snälla flicka.» — —
Sommaren gled framåt och uppvaktade med ständigt
nya härligheter, till dess den största bravurariann kom med
rosorna och jordgubbarne. Rachel var ute så mycket som
möjligt. När icke hennes mor eller far önskade hennes när-
varo, ströfvade hon omkring öfverallt. Hon målade icke,
hon bara såg, — såg på alla dessa färger, allt detta ljus och
dessa skuggor, alla dessa trolska förvandlingar, som himlen
företar med jorden, allt efter som den ombhöljer eller af-
slöjar sig.
Om dagen målade Rachel aldrig, men när hon om
aftonen slöt ögonen, blandade hon alla slags smältande färg-
stämningar, komponerade landskap i dimma och solsken, lät
unga, smärta träd växa upp, skakade blommor öfver ängarne
och höljde det fjerran liggande i blåaktiga dimmor, och när
hon sedan föll i sömn, målade hon, — målade med raseri
hela natten och vaknade förundrad, nästan förfärad öfver, att
hon i verkligheten ingenting hade gjort.
Då och då fick hon bref från sin förnäma väninna.
.Hon hade också sjelf skrifvit till henne ett par gånger, och
fastän brefskrifning icke var hennes sak, hade dock just det
knappa, det förtegna i hennes bref gifvit friherrinnan ett
klart begrepp om, huru det stod till med henne. Hon
skref tillbaka:
»Min Rachel!
Jag ser nog, hur det är med dig; och så kan det icke
fortfara. Du hör till dem, som icke kunna tjena två herrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
