Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S>OVER DE HÖIE FJELDE.> 69
»Du skall resa>», sade fadern, >och så skall du riktigt
arbeta, riktigt på allvar, ty, ser du, nu skall det bli allvar.»
»Du menar, far — —?»
»Jag menar, att det nu skall bli ditt lifs arbete att måla;
får du någon tid öfver, — så — så — tror jag att du ger
den åt oss.» |
Rachel föll honom om halsen och brast ut i gråt. Hon
grät länge och häftigt och böjde sig sedan ned och kysste
sin faders händer.
»Ack, far, du har räddat mig», sade hon blott.
>»Och nu skall jag gå in och tala med mon, sade. presten.
>Hon blir väl litet öfverraskad.>
Mor Mina blef i hög grad öfverraskad och ville först
alldeles icke gå in på saken. I synnerhet detta, att det skulle
vara om åtta dagar, pinade henne — om åtta dar! Man
kunde ju inte få något färdigt på en så kort tid, och dess-
utom kunde hon just nu icke alls få någon till hjelp med
sömnaden. Men hon föll snart till föga, som både fadern
och Rachel på förhand visste, och kofferten blef packad.
Det var en bländande solskensdag, då Rachel skulle
resa. Det var som en söndag, och ändå var det alls icke
söndag. Allt var så stilla, så soligt och doftande.
Rachel omfamnade sina föräldrar till afsked.
Ja, min lilla flicka», sade modern, »vi bli så gamla nu,
och jag kunde så väl behöfva dig. Hur skall det gå med mig
här ensam, då jag nu har vant mig vid att ha dig hos mig?
Men du kommer väl igen, — snart igen, för att stanna här?»
Rachel såg hjelplös på sin far.
»Rachel kommer, när hon kam, sade fadern. >Ser du,
mor, hade vi haft en son, så skulle han nu vara tvungen att
resa ut ifrån oss och börja arbeta på egen hand.»
Ja, men hon är en flickar, afbröt modern.
»Ja, men en flicka, som Gud har gifvit lust och anlag
för en bestämd sak, och du mins nog, hvarför vi ville kalla
henne Rachel. Det trofasta namnet skulle betyda, att hon
skulle vara trofast mot Gud och mot sig sjelf — mot sig
sjelf, lilla morb
»Och mot er, mina älskade», sade Rachel,
Fadern kysste henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
