Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KRIS. 79
bakom Arvid och Adelaide se Ernst och sig sjelf, tigande
och hållande hvarandra under armen på samma, om äkten-
skapliga galérslafvar erinrande sätt, och efter dem en hel rad
likadana tigande par, hvilka alla vandrade på en jemn, tram-
pad väg, der man traskade- framåt, beqvämt och halfsof-
vande ... |
Hon blef rigtigt ursinnig öfver denna fantasi. Hvad
likhet fans det väl mellan hennes giftermål och Adelai-
des? Adelaide hade alltid afskytt Arvid, — hon deremot höll
af Ernst så som en fin qvinna bör hålla af sin man, — utan
passion, men varmt och innerligt! —
Icke förr än klockan fyra kommo de hem från visiterna.
Cecilia skyndade sig genast upp på sitt rum för att kläda
sig till middagen. Hon ville göra sig vacker för Ernst; hon
erfor ett visst välbehag vid att betrakta sin snöhvita, välfor-
made hals och att kamma ut det långa, rödblonda håret.
Någonting njutningslystet och kokett refs upp i hennes själ
och eggade henne, som ett hetsigt vin döfvar och berusar.
Hon försökte att med våld reta upp sig till en känsla af
lycka och ungdomsglädje, för att dermed bortjaga den dofva
kyla, som började sprida sig kring hennes hjerta, liksom man
ibland med yttre medel söker värma sig, medan kölden
kommer en att skälfva invärtes.
Då hon kom ned i hvardagsrummet, var ännu ingen
der. Omedvetet drog hon en suck af lättnad, satte sig vid
ett af fönstren och blickade ut. Himmelen var lika blå och
vacker som i morse, hon kunde ej förstå hvarför hon erfor
en så djup melankoli vid att betrakta den, — en plötslig
längtan efter befrielse, en obestämd tanke på dödens hvila . . .
Troligen var det derför att skymningen började bryta in,
då blir man ju så lätt melankolisk. Men hvarför denna
ångest? Skulle hon då hädanefter alltid känna en sådan
ångest vid skymningens inbrott?
Hon hann emellertid icke att länge öfverlemna sig åt
dessa funderingar, ty Ernst kom in strax efter henne. Hon
vände sig hastigt om vid ljudet af hans steg, och en djup
rodnad flög öfver hennes ansigte.
Hennes första känsla, då hon fick se honom, var en
plötslig undran öfver att han verkligen var så ful, — hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
