Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 EN KRIS.
Denna tanke jagade ånyo upp henne i ett trotsigt
själstillstånd. Hon drack flere glas vin; hennes kinder bör-
jade bränna, hon pratade, skrattade och skämtade med
Bertha och Oskar.
Fru Billner fann henne förtjusande; förr i verlden, då
hon och Cecilia stodo på krigsfot med hvarandra, brukade
hon alltid säga, att hon afskydde Cecilias röda hår; nu hvi-
skade hon till Oskar, att hon tyckte det låg som en guld-
gloria öfver den hvita pannan.
Efter middagen satt man som vanligt en stund i hvar-
dagsrummet och rökte och småpratade. Cecilia uppsköt så
länge som möjligt att blifva ensam med Ernst; äfven sedan
herrarne gått, stannade hon qvar hos fru Billner och samta-
lade ifrigt om en mängd lapprisaker, medan Ernst, än otåligt
gick af och an, än slog sig ned bredvid damerna och del-
tog i deras konversation, utan att egentligen veta, hvarken
hvad de eller han sjelf sade.
Slutligen förbarmade sig fru Billner öfver honom; med
ett betydelsefullt småleende reste hon sig upp, vinkade åt
Bertha, tog hennes arm och lemnade med henne rummet.
— Du förstår, — hviskade .hon förnöjdt, — du förstär,
att det är afgjordt mellan dem nu? —
— Ja, gudbevars — svarade Bertha med en lätt axel-
ryckning. — Jag har dessutom alltid vetat, att det skulle
komma att gå så. —
Ernst och Cecilia voro nu ensamma i rummet: Skenet
från taklampan föll klart öfver den unga flickan, som satt
tillbakalutad i en beqväm hvilstol, — öfver det ljusa häret
och den smidiga gestalten, hvilkens mjuka linier skarpt fram-
trädde i ett tätt åtsittande trikotlif. Ernst såg allt detta med en
girigt slukande. blick; hans så länge återhållna lidelse ström-
made fram, en plötsligt upptänd känsla af att han nu "hade
rättighet till henne, att han nu skulle taga igen detta sista
ärs försakelse, gjorde honom hänsynslös och kom honom
att för ett ögonblick glömma sin finkänslighet.
Då fru Billner lemnade rummet, reste Cecilia sig till
hälften upp och såg sig omkring med en ångestfull blick,
liksom ville hon i det sista försöka att komma undan. Men
denna gång lyckades det ej; med ett plötsligt, otydligt utrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
