Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KRIS. 81
—
önskningar, med hvilka hon så länge varit laddad, bröto nu
fram med oemotståndlig fart. Hvarken Cecilia eller Ernst
hunno svara någonting, då hon utbredde sina armar om-
kring dem och med djup rörelse talade om hur lycklig
hon var att ändtligen se dem förenade. ’ Cecilias känslor
voro nästan olidliga, hon skulle velat skrika, störta upp och
springa sin väg, för att komma ifrån allt detta, — men på
samma gång kände hon sig liksom förlamad och satt orörlig
qvar, lyssnande på dessa utgjutelser, hvilka i hennes öra
ljödo som ett meningslöst pjoller, hvilket förorsakade henne
ett nästan fysiskt qvalm. -— Så snart familjens öfriga med-
lemmar kommo in, ville fru Billner genast meddela dem
hvad som inträffat, men Ernst grep hastigt hennes hand och
tad henne dröja litet dermed. Hon smålog skälmaktigt
och nickade med en betydelsefull blick, — han kunde
vara lugn, hon, om någon, förstod att vara diskret och
tystlåten. |
Då de gingo ut till middagsbordet, försökte Ernst hålla
qvar Cecilia, för att ett ögonblick få vara ensam med henne;
men, hon drog sig hastigt ifrån honom och skyndade efter
de andra, — hon var rädd för en ny téte-å-téte, och hon
uppsköt fegt tillfället dertill.
Ljusen och pratet vid middagsbordet på en gång äng-
slade och upplifvade henne; hon försökte att äta och prata
som vanligt, men hvarje bit hon skulle svälja, förorsakade
henne ett helt arbete, hennes gom var het och torr, maten
ville ej ned, — och hon pinades af att oupphörligt höra sitt
eget skratt, hårdt och kallt, som om det varit blott yttre,
själlösa ljud. ”
Hvad hade hon gjort? För hvarje ögonblick blef det
henne mer och mer klart, att hon ljugit för sig sjelf, att hon
af sin oberäkneliga fantasi, sina njutningslystna instinkter
låtit förleda sig att vara falsk mot det bästa och stoltaste
inom sig, att hon gjort våld på sin sympati, sina känslor.
Näväl, det som var skedt, var skedt och kunde icke
ändras! Hon hade gifvit sitt löfte; kosta hvad det ville,
måste hon hålla det, tömma den bittra kalken, kufva sina
upproriska känslor, trampa sympatien under fötterna och
modigt se det prosaiska, torra lifvet in i ögonen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
