Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KRIS. 89
inte sådana ord! Våga inte att klandra den, som står så högt
öfver oss begge ...
— Våga! — afbröt fru Billner, nu alldeles utom sig,
— hvem är det som föreskrifver hvad jag vågar och inte
vågar? Jag vågar hvad jag well — precist hvad jag vill
— — här i mitt eget hus — — jag tillåter inte att någon
morskar sig emot mig — — kom ihåg det, min fröken!
Kom ihåg, att det är jag, som råder och befaller tär, och
att du är här på gunst och nåd — — ja, just precist, det är
inte värdt att taga så förnäma miner. —
— Jag! skall inte längre begagna mig af denna nåd,
— svarade Cecilia blek och flämtande, — jag lofvar att från
och med i morgon skall tant vara befriad från min närvaro! —
Nu blef fru Billner litet het om öronen. Hon tyckte,
att hon gått för långt, och hon ville försöka att ändra taktik.
— Det är hjertlöst af dig att taga mina ord på det
sättet, Cecilia! — utbrast hon klagande och sjönk ned på en
stol, — du borde ändå ha litet öfverseende med mig, du
borde tänka, att du talar till en mor, hvars hjerta du kros-
sat, och som i denna stund knappast vet hvad hon säger .
— Det är ofta i sådana ögonblick af ovetenhet sannin-
gen kommer osminkad fram, — sade Cecilia med ett iskallt
leende. — Sanningen är, att jag allt för länge begagnat mig
af er gästfrihet, och att jag gör rätt i att genast lemna er!
Jag passar icke tillsammans med er, tant, och det var orätt
af mig att söka tvinga mig in i er familj. Olika naturer
kunna i längden inte lefva tillsammans; så länge allt är jemt
och lugnt, då går det nog bra, men när konflikter och mot-
gångar komma, då stöter man emot hvarandra och sårar och
pinar hvarandra ... Felet är i alla händelser mitt, icke ert. —
Fru Billner öfvergick nu till den högre stilen.
— Olyckliga barn! -— utropade hon, steg upp och
sträckte ut sina armar, — hvarför ville. du ej blifva min
Ernsts hustru och göra honom och oss alla lyckliga, —
hvarför? ...
— Låt oss icke mera tala härom, — afbröt Cecilia och
gick undan för henne, — det är en utagerad sak och ett
sluttaladt ämne. Jag har begått många misstag och dum-
heter i mitt lif, ett af de största var, då jag kom i ert hem.
Ny Sv. Tidskr. 7:de årg:s a:dra häfte. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
