Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 EN KRIS.
— Jag trodde inte att det kunde finnas mera än en
uppfattning deraf. —
— Jo, bevars, det fins det visst, — svarade frun, allt
hvassare, — det fins lika många, som det fine nyckfulla
och pretentiösa qvinnor! Och jag säger dig, Cecilia, du kom-
mer att ångra dig! Du är hvarken ung eller vacker, du är
fattig och utan hem, och här kommer en hygglig, älskvärd
ung man, ett briljant parti — och du kastar det ifrån dig!
Hvarför? Derför att du inte »älskar» honom! — Hvad är det
för fel på Ernst, om jag får fråga? En hygglig, dugtig karl,
som hvarenda flicka i Stockholm på sina knän skulle tacka
för! Det går visst an att vara romantisk, då man är ung och
har hela lifvet för sig, — men vid din ålder och i dina för-
hällanden är det dumt och löjligt! —
— Jag tror icke att det fins någon ålder eller några
förhållanden, i hvilka det är »löjligt> att ej vilja gifta sig utan
kärlek, — svarade Cecilia, blek af sinnesrörelse, men käm-
pande för att bibehålla sitt lugn.
— Kärlek! — utropade fru Billner, allt häftigare och
häftigare. — Reta mig inte, Cecilia, reta mig inte med dina
romantiska dumheter! Hade du något förstånd, så skulle du
tacka Gud för det tillfälle, som erbjudes dig att bli försörjd
och få en hederlig man. Och hvad är egentligen din me-
ning — — hvad inbillar du dig, att dux har att välja på?
Om du vore stolt och finkänslig, som du jemt skryter med
att du är, så skulle du passa på tillfället, att bli din egen
och slippa gå här, som du gjort ett par års tid. — — Men
Gud bevars, det generar fröken sig inte för, det är kanske
till och med en ära för oss, att få föda henne och ge henne
husrum? Åh, jag känner igen dina föräldrar i det der! De
voro också högfärdiga och egenkära och sågo ned på oss.
Men det hindrade inte din far att ruinera sig, och lemna
hustru och barn som fattiga stackare, som andra fingo draga
försorg om ...
Nu var Cecilias tålamod slut. Det lugn, med hvilket
hon försökt att åtminstone till det yttre beherska sig, brast
sönder och hennes återhållna vrede brusade ohejdadt fram.
— Tant! — ropade hon med blixtrande ögon, — säg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
