Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 EN KRIS.
och värmde sina fötter. Hon såg sig sjelf och fadern, med
armarne kring hvarandras lif, gå af och an öfver golfvet med
tysta steg, lyssnande på Agnes, som fantiserade på pianot.
Hur ljuft, hur trygt, hur ombonadt allt var — — hur
hon tyckte att lifvets stormar brusade längt, långt i fjerran,
och att de aldrig skulle kunna hinna detta varma, kärleks-
fulla näste! — |
Och nu, — — hon nästan skrek af smärta, då hon med
en våldsamhet, som kom henne att känna en tomhet, en
ihålighet, som om hon höll på att förblöda invärtes, slet sig
lös från dessa bilder och återkom till det närvarande. Hur
ensam, hur förtviflansfullt ensam hon var! Ingen att anförtro
sig åt, ingen, ingen, af hvilken hon kunde begära ett råd,
ingen, hos hvilken hon kunde få gråta ut sin bittra smärta.
Om de begge, hvilka slumrade så lugnt och ostördt derborta
i grafven, visste hur deras älskling led — hvad skulle de då
säga? Hon kände ett vansinnigt, barnsligt begär att få kom-
ma till dem, omtala allt, klaga sin nöd och bedja dem före-
hålla någon, hämnas på någon, som varit för hård emot
henne. Det skänkte henne en lindring att föreställa sig, att
föräldrarne kanske nu kunde se henne, och att de upprördes
öfver hennes lidande, — ungefär som, då man i en stund af
dödsångest tänker på sina kära och erfar en qvalfull ljufhet
vid föreställningen om den sorg, ens bortgång skall föror-
saka dem.
Slutligen öfvergick denna obestämda, kringsvallande
förtviflan till en klar, praktisk fråga, som nödvändigheten att
besvara tvang henne att sysselsätta sig med: hvart’ skulle
hon taga vägen, då hon så högdraget försäkrat fru Billner,
att hon redan i morgon ämnade lemna hennes hus? —
Hennes tankar flögo omkring till skilda områden. Agnes
— nej på henne kunde hon ej räkna; om hon än blefve väl-
kommen hos systern, kände hon sig öfvertygad om, att svå-
gern skulle bli föga nöjd med att få ännu en person i ett
hem, hvars underhåll nog ändå kostade honom strängt ar-
bete. — Hvad Edvard beträffar, vågade hon knappast tänka
på honom — hon visste, för hvilket klander och hvilka före-
bråelser hon skulle bli utsatt, till följd af sin brytning med
Billners. Och farbror Hedenstams? Icke kunde hon väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
