Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 BARNET.
SVEN ( upprörd).
Nej, hon förstår inte.
MÖLLER (öppnar hastigt dörren från
förmaket).
Var det inte min fästmös röst? (Kommer fram.) Nå, ändt-
ligen! (Sven har dragit sig undan. Aimée står ensam kvar. Då Miller
kommit fram till henne, räcker hon honom sin hand. Han ämnar kyssa
den, men hon drar den undan. Föräldrarna följa efter Miller.)
MODERN (ytterst vänligt, håller sig nära
dem). |
Skall inte Aimée önska sin fästman välkommen?
AIMÉE (söker få fram ordet "välkommen",
— sedan högt, med utbrott).
Nej, nej, jag gör det inte!
SVEN (ut, slår igen dörren efter sig.
De andra stå häpna.)
MODERN.
Aimée, käre Gustaf, är inte frisk. Vi ha varit riktigt
oroliga för henne dessa dagar. Så du bör inte fästa dig vid
allt hvad hon säger.
FADERN.
Hm, jag tycker för min del — —
AIMÉE.
Nej, för all del, bry er inte om hvad jag säger. Jag
blir väl frisk igen — och blir nöjd och böjlig som Alma
och andra.
MÖLLER.
Jag förstår inte —
FADERN.
Ja, det hörs minsann att barnet är alldeles ifrån sig.
AIMÉE.
Men det är ju synd, detta, det är ett brott — och ni
får inte släta öfver hvad jag har sagt. (Tiu Maller.) Gustaf
vet mycket väl att jag aldrig blir glad, när han kommer hit.
Derför borde hah alls inte komma hit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
