Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNET. 167
MODERN.
Kom i håg att det är din fästman du talar till.
AIMÉE.
Hvem har gjort honom till min fästman? Inte jag. Jag
vill alls inte gifta mig med honom. — Nej, rör mig inte, låt
mig gå. Hvarför kan jag inte få vara i fred?
MODERN (strängt).
Nu tiger du! Gå in till dig! (Går att se om dörren till för-
maket är stängd.)
MULLER.
Jo, det var ett vackert emottagande!
FADERN (söker förgäfves få fram ett
ljud, darrar så snusdosan hoppar.)
AIMÉE (mera samlad).
Jag vill tala ut. (Hon talar lågt och andtrutet.) Det är min
rättighet. För det är jag och inte mamma, som har en upp-
görelse ogjord med — med vår gäst Det är mig, saken
rör. (Hon nalkas Mäller, lägger handen på hans arm.)
Gustaf — vet du att jag var så barnslig, så jag rent af
jublade åt din otur med tåget. Och jag blef så rädd, när
du kom nyss.
Det var mycket orätt af dig att förlofva mig med dig
på det sätt som ... Jag förstod ju ingenting, jag har inte
förstått någonting — förr än nu.’
MÖLLER (häftigt).
Har någon trängt sig emellan oss?
AIMÉE (skakar på hufvudet, allvarligt).
Nej, det behöfde inte någon komma emellan oss.
MÖLLER (glömmer sig alldeles).
Men det är ju oförnuft, allt det här!
AIMÉE (blir häftig igen, men ej den förra
barnsliga häftigheten).
Oförnuft! Ja visst är det oförnuft! Men ni kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
