Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 LITERATURANMÄLNINGAR.
och karaktersdrag så tydligt utmärkte, att ingen, som känt dem,
kan misstaga sig om förf:s mening, äfven der han för six del
icke finner bilden lik originalet. Detta gäller lika väl om Öster-
man, Stafvenius, Wahlström, som om Fridolin, Petter, Hök och
Tobias. Det torde nu väl icke kunna bestridas, att man på
dessa ’studier’, hvilka uppträda med kulturhistoriska anspråk och
i reformatoriskt syfte, har rätt att uppställa helt andra fordrin-
gar af exakt trohet och samvetsgrann rättvisa än t. ex. på ’"Skämt-
lynnen och äfventyr’, hvilkas förf. med anekdotsamlarens rätt
tillämpar grundsatsen, att ’den roligaste historien är den bästa"
I dessa ’akademiska studier måste hvarje mot bättre vetande
gjord afvikelse från den faktiska sanningen stämplas som —
malice, och utspridandet af obestyrkta anekdoter som — frivolité.
Att åberopa ’traditionen’ med afseende på upptagande af be-
rättelser, som karrikera personers karakterer eller framställa
förhållanden i falsk dager, är ett gäckeri med den allvarliga
vetenskap, till hvilken förf:ns studier vilja tjena som bidrag. Vi
räkna naturligtvis icke så likgiltiga ting som det, att förf:n låter
"Petter’, hvilken vi väl minnas som ”’blifvande magister’, studera
’"Schrevelius’ eller ”Tobias’ år 1856 bestämma rektorsåret för
en person, som utnämdes till professor år 1859, hvilket allt här-
vidlag betyder lika litet, som att tecknaren satt hvita mössor på
50-talets Luhdastudenter och frontispice på akademiska förenin-
gen. Litet mindre oskyldigt, men likväl utan betydelse är att
förf:n låter Wahlström 22 år studera till presten, der han dock
af universitetskatalogen kunnat finna, att besagde gamle kamrat
icke räknade 10 år mellan sin studentexamen och sin praktiskt-
teologiska examen, — eller att tecknaren fått som en försu-
pen, rödbrusig gubbe afbilda vår hederlige ’Petter’, som ännu,
då han 33-årig lemnade Lund, var en ungdomligt ståtlig man
med lika frimodigt som godmodigt ansigtsuttryck. Sjelfva hi-
storien eller rättare dikten om Stafvenii kakografiska fästmö skulle
vi kunna ursäkta, om den icke i sin bestämdt icke från ’tradi-
tionen’ härrörande stoffering vore — sit venia verbo — lika
långtrådigt berättad som dåligt afbildad. Om ock mycket i
det som meddelas om ’Höks’ egenheter är faktiskt, monne det
icke är och blir en orättvisa och mindre heder för förf:n att
lemna åt allmänheten blott dessa sidor, lösryckta från kärnan af
mannen och vetenskapsmannen, hvilken förf:n med detsamma er-
känner sig sakna förmåga att se och bedöma? Men härmed
vare så eller annorlunda — en gensaga måste vi inlägga mot en
viss lättvindighet, med hvilken förf:n af enstaka fakta och osäkra
anekdoter konstruerar karakterer och lefnadsriktningar och till
hela klasser af personer utsträcker hvad som på sin höjd är sant
om en individ. Af det faktum att Zackleben (Zachleben) under
sina sista, sorgliga år uppbar en liten årsrenta af en slagtare, som
slagit honom lytt, konstruerar förf:n berättelsen, att Z. gjort sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
