Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURANMÄLNINGAR. 189
ett näringsfång af att taga stryk för pengar, något som alldeles
strider mot den visserligen gallsjuke och osympatiske, men med
stark ambition utrustade och för öfrigt i sin krafts dagar hvarken
till lärdom eller till duglighet föraktlige mannens karakter. Att
Z. skulle på ett oborstadt sätt ha afvisat en viss latinlärd baron,
som sökte hans undervisning, strider både mot hans välkända
slughet och det faktum, att samme baron på början af 60-talet
verkligen hade något slags latinlektioner för Z. — På sidan
38 f. berättar förf:n, huru en — notoriskt sinnesrubbad — med.
fil. kandidat på Stadt Altona (Lund) tillställde en festmiddag,
»till hvilken inbjödos både rektor magnificus och en mängd af
de äldre professorerna, hvilka alla lofvade komma». Vid bor-
det bestriddes uppassningen, heter det, »af s. k. harpoluftsdamer
1 full aftonutstyrel med djupt urringade klädningar och målade
ansigten». »Man tänke sig förbluffelsen hos rector magnificus
vid denna syn.» — »Men ”’dagen var glad. Och hvem går icke
på hvilken middag som helst, om "han blott får veta, dels att
vinerna skola blifva goda, och dels att gästerna skola varda så
många, att, om skammen rättvist fördelas, endast en liten klick
skall komma att vidlåda hans egen person.» :
Hvarifrån filosofen fått denna sällsamma grundsats för be-
räkning af sedligt ansvar, må han sjelf veta, men han har ingen
rätt att tillskrifva de män, som år 1859 voro Lunds äldre pro-
fessorer, en sådan tanke. Den som skrifver dessa rader, var
samme dag, då ’festmåltiden’ hölls, närvarande i en nästan man-
grann sammankomst af universitetets största fakultet; af dennas
medlemmar infann sig den äldste, kandidatens hederlige inspek-
tor, något sent, men dock tidigt nog på eftermiddagen, och om
honom ensam bland universitetets professorer förljöds det, att
han i sin naiveté varit vid middagen närvarande. Universitetets
d. v. rektor lefver ännu i Stockholm i hög samhällsställning;
jag vågar hvad som helst på att han icke satt vid det af förf:n
afbildade bordet. Det kan väl ock hända att färgläggningen
och urringningen försknfver sig från förf:ns fantasi; att ’damerna’
" voro tillstädes för taffelmusikens skull och icke för uppassningen,
är otvifvelaktigt.
Om Tobias berättar förf:n en anekdot af innehåll, att ’pro-
fessorn’ skulle ha förnekat Carl XII:s storhet på grund af dennes
vårdslöshet om sin helsa. Denna anekdot hör. bevisligen till de
’förbättrade’, och det komiska i densamma faller helt och hållet
inom den af diorthoten tillagde delen. Om Tobias sagt eller
menat, att Carl XII var en föraktlig person, derför att han icke
medels pels och maggördel skyddade sig mot oblid väderlek,
låge utan tvifvel något ytterst naivt komiskt i detta yttrande af
ett gammalt stughjon, som efter sina intressen bedömt den unge
hjelten. Men om det alls icke varit fråga om sådana faror, utan
Tobias helt enkelt sagt, att den sanna hjeltestorheten icke ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
