Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURANMÄLNINGAR. 191
undrar då med skäl, från hvilken synpunkt, när det ej skall vara
fråga om en simpel ordlek, en så ytterligt oordentlig och afsig-
kommen stackar2, som Walter, eller sådana i liderlighet upp-
gående slynglar, som förf:ns ’pigtjusare’, kunna kallas ordentlige.
Hvad skäl kan då finnas för att från kategorien utesluta de i
sin miktning konseqvente ”Dillströmarne’ eller ”"Amerikafararne’?
— ÅÄÅ andra sidan — då han läser, att alla som mer och min-
dre fått sin intellektuella utveckling för tidigt afslutad, alla som
drömt eller arbetat sig in i en speciel, mer och mindre ensidig
riktning och ett särskildt sätt att betrakta lifvet, äro att anse för
öfverliggare, vare sig de äro akademiskt folk eller icke, anar
han, att förf:n med detta slagord i allmänhet menar personer,
som på något sätt blifvit efter den ilande tiden, sådan den af
författaren representeras, och frågar sig väl med oro, om icke
ock han sjelf är mannen? Men då han får se begreppsbe-
stämningen exemp ificeras med sådana namn, som B. E. Malm-
ström — till yttermera visso i karrikatyr afbildad —, Gunnar
Wennerberg, Carl Snoilsky och, åtminstone antydningsvis, Henrik
Reuterdahl, då blir han väl åter lättare om hjertat och bekän-
ner sanningen oförbehållsamt: alla äro vi smålänningar inför vår
Herre och öfverliggare för Thord Bonde.
Men liksom den blott al!/mänrna syndakänslan icke kommer
någon bättring åstad, så ligger i förf:ns kategori ’öfverliggare’
hvarken något, som kan sprida ljus öfver det förflutna, eller
något, som kan bära frukt för det närvarande och för framtiden.
Det finnes icke ett sådant förhållande mellan förf:ns typer och
de allmänna resonnementen om begreppet öfverliggare, att de
förra verkligen åskådliggöra de senare, ej heller är emellan per-
sonerna och de förslag till universitetsreformer, som är bokens
kärna, ett sådant sammanhang att de senare af de förra moti-
veras. Vi få derför betrakta bokens två sidor hvar för sig.
Författarens ’Pappenheimare” äro typer från universitetsstäderna,
sammanförda under en rubrik, som blott för vissa af dem är
af språkbruket rättfärdigad. Med ’öfverliggare’ betecknar detta
språkbruk en person, som ligger längre vid universitetet, än
för det ändamål, för hvilket han kommit dit, vore behöfligt;
men då detta ändamål är för olika personer olika, och vägen
och vilkoren för dess hinnande likaså, är det mycket svårt att
säga, hvem som både objektive och subjektive, såsom en be-
kant och notorisk öfverliggare plägade uttrycka sig, bör stämplas
såsom öfverliggare. Om vissa af förf:ns typer kan emellertid
bestämdt påstås, att de ej böra så anses. Låt oss betrakta ett
par af dessa exempel. En grundfattig blekingsgosse (»Korén»)
kommer vid 18 års ålder till Lund, kämpar sig genom nöd och
umbäranden upp på »parnassen»’ vid 21 år, blir docent och. före-
står profession, blir sedan prest och tjenstgör vid Lunds dom-
kyrka, till dess han i sitt 34:de år blir kyrkoherde i ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
